Månadsarkiv: november 2012

Unga + beslutsfattare = sant!

Deltagre på barn och ungdomsdagenIgår var det årets stora begivenhet. Barndagen dvs den dag så vi fokuserar på barn och ungdomarnas egna synpunkter. Flera hundra ungdomar från hela landet var på plats på Sheraton i StockholmMinister Hägglund och SKLs förste vice ordförande Lennart Gabrielsson på scenen. Göran Hägglund, socialminister och Lennart Gabrielsson, förste vice ordf på SKL var med i inledningen. Under dagen grupparbetade ungdomarna och presenterade ett antal förslag på åtgärder de ville se genomförda. Det var mycket fokus på skolan. På slutet av dagen var det flera ungdomar som kom fram för att försäkra sig om att vi skulle se att deras förslag fördes vidare till våra politiker både på nationell och lokal nivå. Jag lovade det så nu får vi se till att leva upp till titeln på dagen Unga + beslutsfattare = sant.

Vi hade också prisutdelning i vår berättartävling. Vi fick in 200 bidrag i form av noveller, filmer, sånger, seriestrippar, dikter och bilder. Många omskakande berättelser om svåra saker men också mycket hopp och glädje. Vinnande bidrag finns på hemsidan

Morgonen inledes med att jag var med på ett seminarium hos socialförsäkringsminister Ulf Kristersson som handlade om psykiska ohälsa. Hade gärna varit med hela förmiddagen där men det krockade med vår barndag. Livet är fullt av svåra val.

Nu är jag på väg till Stockholm igen. Nu dag med massor av möten men framför allt massor av jobb kring prestationerna i psykiatrisatsningen. Vi har bara två dagar kvar till slutdatum för inlämning och måste nu göra vårt yttersta för att se att vi inte tappar bort någon kommun eller landsting som faktiskt skulle kunna klara kraven och få sina pengar. För i slutändan kan just de pengarna vara den där lilla extra satsningen som gör att man hittar en bra lösning på något i kommunen som spelar roll för t.ex. barn och unga eller någon vuxen med besvärlig livssituation på grund av sin sjukdom.
Det är sådana tankar som ger mig energi att ta ett och ett och ett tag till…

Ruggigt

Det är en riktigt ryggig och gråmulen dag i Hov. Omgivningarna är difusa och det är inte sikt ens till grannen.Men tuppen gal enträget som en mistlur i dimman.

Jag sitter och tittar på våra olika dokument och inskickade uppgifter för kommuner och landstings prestationer i psykiatrisatsningen. Det är ruggigt spännande. Många fattas fortfarande uppgifter ifrån men det är jus flera dagar kvar…. Det finns också en hel del riktigt bra svar också vilket gör mig hoppfull. Ska fortsätta titta och analysera under dagen. Även förbereda morgondagen. Vi har vår stora barndag med resultaten från berättartävlingen och Hägglund och Gabrielsson som inledare.  Innan den ska jag hinna prata på Ulf Kristerssons socialförsäkringsseminarium. Så visst finns det ett politiskt engagemang i frågorna.

 

Svårt men kul

Eller kul men svårt. Beror ju helt på hur man ser det. Igår hade Anders Printz och jag ett gemensamt möte med representanter för de olika kommunerna och landstingen.Verkligen inte lätt att förklara hur det går med prestationerna när vi inte vet själva än vad som skickats in och inte heller vet hur Socialstyrelsen kommer att bedöma prestationerna. Det var i alla fall ett mycket trevligt möte med god stämning. Inspelning av dagen kan du se på webb-tv.

Idag har vi varit på en Socialpsykiatrisk dag i Östergötland. Många politiker. Härligt att vara i hemtrakter.

Mycket telefonjobb och jobb med papper också. Visar sig att många kommuner framförallt inte riktigt uppmärksammat den korta tid de har på sig. Vi känner däremot i hela kroppen att det är tidsbrist just nu. Hoppas alla vill försöka att i alla fall få in så mycket info som möjligt.

Glädjande också att det ljusnar lite på kvalitetsregisterfronten även om det går långsammare än vi önskar. Nästa vecka kommer oktoberstatistiken.

Runt mig diskuteras om vakten som skjutit sig på Sagerska. ”Alla kan bli deprimerade säger en ung man initierat. Gläder mitt psykiaterhjärta. Funderar samtidigt vilken tragedi som ligger bakom detta och vilken stor sorg det medför i för många i omgivningen.

Stolt som en tupp

Stolt som en tupp

Jag önskar att vi skulle få vara riktigt stolta över Svenskpsykiatri. Bitvis har vi all anledning att vara det. Det görs massor av jättebra vård och stödinsatser runt om i landet. Jag har just varit i Skåne på chefsdag tillsammans med Andrs Printz . Det var ett imponerande antal och jag tror att i stort sett alla chefer var där.Det som också var imponerande var den positiva stämning som rådde. Mycket spännande att få följa deras arbete.

Gläder mig också åt Lise-Lotte och Hannas svar i DN debatt idag där de visar att bilden av psykiatrin inte alls är nattsvart.

Ja så vann Obama. Imponerande på många sätt. Hans tal var häftigt . Jag fascinerades också av han väl valda entré. Att komma in med hela familjen och avsluta talet med att återföra till de närmaste den lilla familjen. Ett snyggt sätt att räcka ut handen till Romney och hans hyllande av familjen. Vi har mycket att lära av amerikanernas sätt att tala till människors hjärtan, att göra kött och blod av sina budskap.

Gemensamma krafttag

Idag finns en replik på Sven Brittons debattartikel i DN. Tyvärr valde Socialdepartementet att publicera ett eget svar. Jag hade hoppats på ett gemensamt mellan regering och SKL för att visa att vi har intentioner att lösa dessa frågor tillsammans på alla nivåer. Jag uppfattar att det här på SKL finns en stor enighet att driva dessa frågor över partigränserna. Att våra politiker ser att detta är ett område som behöver långsiktiga samordnade insatser utan partipolitiskt käbbel och utan revirpinkande mellan beredningar och ansvarsområden. Jag är glad att våra utvecklingsarbeten får drivas här från SKL. Hoppas att regeringen förmår att samla departementen till gemensamma strategier över minister och partigränser. Det finns en mängd frågor som kräver samarbete mellan departement och myndigheter. Om människor som drabbats av psykiska sjukdomar eller funktionsnedsättningar ska kunna leva ett gott liv krävs rimlig ekonomisk situation, arbete/sysselsättning, bostad, bra vardag och goda effektiva lättillgängliga vårdinsatser samt möjlighet till vänner, meningsfull fritid och delaktighet i samhället. Kort sagt det vi alla behöver.
Det jag kan oroa mig för är att vi inte alls, någon av oss, förstår vilken viktig utmaning psykisk hälsa är för vårt samhälle och vår framtid. Kanske är det ingen av oss som vill se verkligheten och inse vilka resurser, vilket arbete och engagemang från alla som krävs för att på riktigt ta oss ann den utmaningen. Rätt samhälle för att främja psykisk hälsa och rätt insatser för att möta psykisk ohälsa kommer kräva stora insatser från oss alla. Men det är alltid lättare att önska att någon annan ska göra det.

Men det finns mycket hoppfullt

I dag skiner solen igen. Riktigt störtregn igår, snabba kast precis som i livet. I verkligheten är dessutom inte allt svart eller vitt men i debatten framstår det ofta så.

Jag har fått en läsarreaktion på förra inlägget som tycker att jag är glad och ledsen för fel saker. Självklart är jag mest ledsen för att det fortfarande finns så många människor som inte får den behandling, vård och stöd och de livsvilkor de behöver och så väl förtjänar. Att orättvisorna är så stora även i vårt land gör ont varje dag. Samtidigt blir jag glad av många exempel på bra insatser, lyckade resultat och solskenshistorier som jag får ta del av.

Ett av de goda exempel jag skrev om härom dagen Solkraft kom ifatt mig här på semestern också. I Bengt Olaussons bok Margot om Margot Wallström, som jag just läst, skriver han om ett besök hos Margots brorsdotter på just Solkraft. Han önskar att alla personer med olika problem som står en bit från arbetsmarknaden skulle få möjlighet att delta i verksamheter som Solkraft i Skellefteå.

Såg just att det kommit ett nytt meddelandeblad från Socialstyrelsen om fast vårdkontakt. Inom många välfungerande psykiatriska verksamheter är det ju precis så man har redan idag där alla har en case manager, kontaktman eller patientansvarig personal. Däremot är vi nog dåliga på att formulera rutinerna i skrift och se till att de är kända i landstinget. kanske kan psykiatrin vara förebild.

Här är ett citat ur meddelandebladet:”Verksamhetschefen ska säkerställa att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses. Om det är nödvändigt för att tillgodose dessa behov, eller om en patient begär det, ska verksamhetschefen utse en fast vårdkontakt för patienten”.

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18864/2012-10-21.pdf

Det finns hopp men mycket återstår att göra. Alla goda krafter behövs och det är roligt med läsarreaktioner!