God fortsättning på det nya året!

Alla årskrönikor i media inspirerar mig till att göra en egen. Vad har hänt och inte hänt under 2012 inom psykiskhälsa-området?

För mig själv och mina medarbetare på SKL präglades januari 2012 mycket av avslutning av modellområdesprojektet. Vi hade vår stora slutkonferens den 19 jan, Slutkonferens Rival . Vi ägnade mycket tid åt att samla erfarenheter från de tidigare tre årens arbete och la sista handen vid slutrapporten, Slutrapport. Samtidigt hade vi redan startat upp det efterföljande projektet som kallas Psynk. Så snurrade ett virvlande intensivt 2012 igång med massor av möten runt om i landet. Vi har deltagit i alla möjliga olika sammanhang, radio, TV, politikermöten, möten för skol-, socialtjänst- , hälso- och sjukvårdspersonal, för allmänhet och i stort och smått. Resorna har inte blivit färre samtidigt som vi märker ett allt större intresse för våra webbtv-sända arrangemang, stormöten om allt från elevhälsa till individuella planer. Vi har många tittare i direktsändning men också många tittare i efterskott. En slutsats är att intresset för barn och ungas psykiska hälsa är stort men självklart så här i årets slutspurt funderar jag på vilken roll det spelar? Har SKL:s ökade engagemang blivit en plus effekt eller är det bara ett oförändrat läge för att andra aktörer har backat?

Flera intressanta rapporter har kommit under året: I våra nyhetsbrev psynk och psykishalsa flaggar vi för intressant material i omvärlden och aktualiteter hos oss. Det blir tydligt att det faktiskt produceras mycket ny kunskap inom området.

Även 2012 blev ett år då vi utvecklade verktyg och vår kommunikation. Förutom de webbsända seminarierna blev vår rapport ”Vänta inte”, om tidiga insatser en succé. Rapporten och medföljande plansch som visar kunskapsbaserade insatser i olika åldrar blev efterfrågad. Den var klar till Almedalen där vi medverkade i ett stort antal arrangemang. Flera om Socialas investeringar som blivit en ”innefråga” i Sverige. Ett stort antal kommuner har avsatt pengar till Sociala investeringsfonder. Vi har jobbat intensivt med de lokala företrädarna i Norrköping, Umeå och Ale och med ett antal forskare och ekonomer för att vidareutveckla vår kunskap om hur vi ska utforma och följa upp tidiga insatser. Det här är riktigt spännande och innovativt. För mig blev det tydligt att Psynken hade en del i detta när en av talarna under ett välbesökt seminarium på den stora ekonomikonferensen Komek i Malmö sa att det var Psynkprisets uppmärksammande av Norrköpings investeringsfond som startat ”syndafloden med kommuner som avsatte pengar i sociala investeringsfonder” (som ekonom var han inte förtjust i företeelsen).

Utveckling av första linjen har också stått högt på prioriterignslistan, men vi har under 2012 känt på svårigheterna av att omsätta idé till verklighet. Även bra, och i allas ögon nödvändiga, funktioner verkar kunna vara hur svåra som helst att få till i verkligheten. På plussidan är ändå att i år är första linjen ett etablerat begrepp och alla är eniga om att den behövs. Vi ser landsting som tänkt om, och lagt ansvaret på annan förvaltning än tidigare, vilket är ett tecken på att man verkligen försöker hitta sätt att förverkliga idéerna.

Höstens stora höjdpunkt var självklart Framtidskonferensen vår avslutningskonferens för Projektet Bättre vård – Mindre tvång. Vårt facit med 135 heldygnsvårdsenheter som deltagit och lokala rapporter som visade halveringar av behovet av tvångsåtgärder, överträffar alla mina förväntningar. Tänk att det gick att göra så mycket på så kort tid! Responsen från både psykiatrin och patient- och brukarföreträdarna visar också att det både var välbehövligt och rätt att göra en satsning riktad till den ”tyngsta psykiatrin”.

Det som är extra märkvärdigt med den här satsningen är att de åtgärder som teamen redovisat att man gjort under projektet, är relativt enkla saker – och ändå har det gett stor skillnad. Det inger hopp för då är dessa förändringar möjliga att göra för alla. Detta framgångsrika arbete ska vi på olika sätt se till att det fortsätter, dessutom tillkommer både nya projekt och insatser för att vidmakthålla uppnådda resultat.

Slutet av 2012 präglades helt av uppföljningen av 2012 års prestationsbaserade medel. Dokument, siffror, bedömningar, informationshantering… Bakgrunden var denna: Kongressen hade beslutat att SKL skulle ta fram en handlingsplan för psykisk hälsa och vi tjänstemän på SKL skrev fram olika underlag, samtidigt pågick diskussioner om ny överenskommelse med staten om psykisk ohälsa under våren 2012. Så i slutet av maj fanns både en handlingsplan på SKl, en PRIO–plan på Socialdepartementet och en överenskommelse mellan regeringen och staten. Överenskommelsen innehöll prestationsbaserade medel till kommuner och landsting och ett antal projekt. Nog trodde jag att det skulle bli intensivt under hösten men jag måste säga att det överträffat alla förväntningar.
Självklart kan man fråga sig om det var rätt att ingå en överenskommelse med så lite tid kvar av året. Självklart kan man ifrågasätta vårt sätt att informera/hantera. Självklart kan man ifrågasätta resultatet och särskilt tråkigt är det att vissa kommuner och landsting som försökte, ändå inte klarade prestationen. MEN den allt överskuggande bilden som framträder när krutröken lagt sig lite är att denna psykiatriöverenskommelse, med de grundkrav och prestationer som alla landsting utom två och cirka 200 kommuner fick någon del av, har lett till intensivt fokus på viktiga frågor. Många kommuner och landsting har blåst liv i sina samverkansprojekt och ökat trycket i utvecklingstakten. Jag är djupt imponerad över det stora engagemanget och många människors slit, både lokalt och centralt här på SKL.

Så avslutades året med ett riktigt turboryck och ut kom också en ny överenskommelse för 2013. Den bygger på den överenskommelse vi hade för 2012. Grundkrav och prestationer är de samma fast lite svårare att uppnå. SKL har uppdrag att driva ett antal utvecklingsprojekt även 2013. I dessa ska vi stödja kommuner och landsting som har spännande arbete på gång och se till att sprida dessa goda exempel. Vi ska fortsätta utveckla verktyg och metodstöd kring det som kommuner och landsting efterfrågar. Vi ska göra allt för att kommuner och landsting ska bli ännu bättre och mer effektiva när det gäller att främja psykisk hälsa, möta psykisk ohälsa tidigt och effektivt, och minska konsekvenserna av allvarliga psykiatriska tillstånd.

Det sorgliga med att avsluta år och projekt är att man måste lägga något bakom sig, att man måste skiljas från en del arbetskamrater, att vissa arbetsuppgifter, samarbetspartners inte finns kvar. Men förändring och utveckling gör alltid lite ont och kostar på, så det är en del av livet.

2013 kommer att bli ett spännande år. Ingen kan fixa den utmaning som den psykiska ohälsan innebär ensam, men tillsammans kan vi. Vi ska ta tillvara all ny kunskap om hjärnan, om mänskligt samspel, om sociala konsekvenser, om effektiva organisationer, om människors villkor – möjligheter och faror i vårt nya samhälle. Vi ska tänka, diskutera, vända och vrida på våra olika perspektiv tills vi hittar nya lösningar att pröva.

I boken ”Kunskapens människa: om kroppen, kollektivet och kunskapspolitiken”, finns dessa kloka ord av Stefan Svallfors: ”Samtal och samarbete är de enda vapen vi har mot rädslan och meningslösheten. I den andres skeptiska men vänliga blick (åter)uppstår vi som intellektuella varelser.”

God fortsättning på det nya året!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s