Psykiatrin vårdens värsta krisbransch

Så lyder rubriken på en av artiklarna i senaste numret av Dagens Samhälle. I artikeln redovisas Socialstyrelsens senaste rapport om personalläget i landstingen. Prognosen för tillgången på läkare visar brist på 28% för psykiatrin mellan 2008 och 2025. Bara allmänmedicin är värre med 32%. Inom psykiatrin fattas också specialistsjuksköterskor. Alla kommer ha stora pensionsavgångar närmaste tiden eftersom en stor andel av de yrkesverksamma är över 55 år. Det här gäller för fler yrkesgrupper tex psykologer som jag redan nu hör att det är svårt att få tag på i många landsändar.

Allt detta är bra kunskap och det är viktigt att vi diskuterar detta. Reagerade bara på att artikeln och den kraftfulla rubriken åtföljs av en bild på en patient som ligger i bälte och en personal som står bredvid. Jag är rädd för att om det är den bilden vi förmedlar av psykiatrin: Krisbransch och tvångsåtgärder – ja då kommer vi nog ha fortsatt personalbrist.

Mina erfarenheter från den senaste veckan ger en helt annan bild. Träff på projektet ”Bättre psykosvård” i början av veckan påminde mig om att det nu finns en mängd aktiviteter runt om i landet kring psykosvården. Försök att hitta mer ändamålsenliga metoder för att möta de med stora behov, helhetsinsatser för att möta nyinsjuknade och motverka negativ sjukdomsutveckling.

Så två seminarier om den komplicerad ADHD behandling dvs behandling till personer med tex kriminalitet, missbruk, strulig livssituation. På både mötet i Stockholm och Göteborg fick jag bilden av en mycket positiv utveckling under de senaste åren. Samtidigt en stor otålighet: Vi måste göra mer, bättre och individanpassat.

Jag lärde mig något nytt också. Dels att det nu finns tydligare vetenskapliga belägg för att det finns ett upp och nedvänt U-format samband mellan dos på centralstimulerande och kognitiva förmågan. Det vill säga en ökande dos centralstimulerande kan ge allt bättre kognitiv förmåga upp till en topp. Ytterligare dosökning av medicinen ger sedan bara sämre kognitiv förmåga. Det finns alltså en optimal dos som det gäller att hitta. det förutsätter noggrann titrering av dosen, nära kontakt mellan patient och behandlare. Jag lärde mig också att det är en femfaldig variation i läkemedelskoncentration efter intravenös injektion centralstimulerande hos friska frivilliga. Det förklarar varför det är stora olikheter i vad som är rätt dos för olika människor.

Igår möte i Göteborg med kommunrepresentanter som är med i Psynk och ska jobba med med lokalt förändringsarbete, typ genombrottsmodellen, för att hitta arbetssätt lokalt som går ut på att bättre följa Västbus-riktlinjerna och bättre tillgodose behoven hos barn och unga med komplicerad problematik. Ett verktyg är då också SIP -Samordnade Individuella planer.

Träffade också den tillträdande Landstingsdirektören i Sörmland under veckan. Han hade fixat sig ett introduktionschema inför nya jobbet och bett att få träffa företrädare för olika inriktningar och få en timmas korvstoppning om senaste nytt. Smart drag. Han var helt med när vi pekade på den stora potentialen som finns om vi kan minska psykisk ohälsa och främja psykisk hälsa. Både för människorna och för länets konkurrenskraft.

Min slutsats är att psykiatrin är en framtidsbransch och inget annat!

4 tankar om “Psykiatrin vårdens värsta krisbransch

  1. Mårten Jansson

    Håller med. Det finns så oerhört mycket att göra i hela samhället som borde kunna inspirera alla möjliga aktörer att vilja se fördelarna med mer tillgängliga, inkluderande, positiva och långsiktiga insatser för alla som lever med eller nära psykisk ohälsa eller funtionsnedsättning. Det enda i din veckorapport som jag saknar är att du inte verkar ha hunnit med att träffa några patienter och närstående – i sammanhang där de själva sätter agendan. Jag hoppas att er och departementets samordning får många fler möjligheter till det framöver.

    Svara
    1. ing-marie Inläggets författare

      Tack Mårten för ditt snabba svarFaktum är att det var Brukarmöte på Projektet bättre psykosvård och PsykosR i tisdags men just den gången var det få deltagare men vi filmade som vanligt. Därför som jag inte skrev om det. Vi har träff där en gång per månad plus arbetsgrupper så det kanke är väl intensivt. Eller så har vi inte hittat formerna än. Upplägget har varit mycket öppet för att alla som vill ska kunna komma och påverka inte bara ”proffs-brukarna” dvs de som är vältränad och mycket vana att vara med på olika möten. Vi ville se om det skulle finnas andra former om vi från vård och projekt inte styrde upps så mycket. Vi ska ha tålamod och se.
      Så har jag talat med ett 10-tal patienter/brukare i tel under veckan och det är jätteroligt att få direktkontakt och synpunkter även om det är jättesvårt att hinna med.
      Har du idéer om hur vi skulle kunna vidga diskussionerna och komma till läge med konstruktiva förslag. Ibland känns det som om ingen tror att jag har förstått hur illa det är med olika saker och tänker att om de bara berättar för mig så jag förstår så ska det bli ändring. Problemet är att jag mycket väl vet att det finns oändlig utvecklingspotential och att det är många människor som far illa varje dag. Kruxet är att hitta sätten att göra något åt det. Vi fortsätter diskussionen!

      Svara
  2. Linda Almqvist

    Tack för bra blogginlägg. Tror precis som du att om media och vi själva fortsätter att implementera och fokusera på psykiatrin som krisbransch som synonymt med tvångsåtgärder kommer detta knappast att rendera i nyrekrytering och att få fler läkare som väljer ST med inriktning mot någon av de psykiatriska specialitéerna. Eller att få in skötare, sjuksköterskor, psykologer och kuratorer. Att lyfta fram det som fungerar och som är bra är allas vårt ansvar. Icke desto mindre måste vi också fortsätta att ta tag i och lyfta det som inte fungerar. Hur kan vi göra det konstruktivt utan att försköna sanningen. Tillsammans och med ett mångfaldigt brukarperspektiv, vars erfarenheter måste implementeras, tror jag – måhända naivt- att vården går att göra bättre!

    Svara
  3. Mats Uldal

    Psykiatrien er ingen krisbransje om de forstår at de må ta til seg ny kunnskap om hur man kan kurere ulike psykiske lidelser hurtig, effektivt og helt uten medikamenter Tankefeltsterapi er en slik terapiform. Jeg har hjulpet hundrevis av ADHD barn og ungdommer de siste 15 år. Med resultater som er lett observerbare.

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.