Tankar för dagen – Allas ansvar

”Är verkligen alla deprimerade nu för tiden eller är ni för många doktorer med psykiatri som specialitet” sa mitt middagssällskap.

Psykiska diagnoser står i dag för cirka 40 procent av alla pågående sjukskrivningar och 1378 personer begick självmord i Sverige 2011, sa jag lite vresigt innan jag förstod att han bara försökte inleda middagskonversationen lite spirituellt.

Men mitt påstående om sjukskrivningstalen och att psykisk ohälsa har ”blivit den vanligaste orsaken till att personer i arbetsför ålder i Sverige står utanför arbetsmarknaden”, väckte hans intresse och han ställde den svåra frågan varför.

För att vi har ett samhälle som sliter mer på hjärnan och psyket än på kroppen, sa jag. För att vi har en arbetsmarknad som kräver socialt välfungerande och intellektuellt högpresterande människor. För att vi inte lärt oss hantera vårt nya liv med massor av information, upplevelser och uppfordrande brusande brådska. För att vi tror att hjärnan tål vad som helst, att vi inte förstår att den behöver återhämtning.

Vi var överens, min vän och jag, om att vi står inför en stor utmaning när vi ska hitta sätt att anpassa vårt samhälle efter människornas begränsningar samtidigt som vi hittar strategiser att hantera vårt nya liv. Dessutom måste vi snabbt lära oss hur vi ska se till att de människor som av olika anledningar har extra svårt att komma till sin rätt i vårt informationssamhälle får hjälpmedel och insatser som kompenserar.

Vi blev allvarligare allt eftersom middagen gick och vid desserten frågade middagssällskapet:

”En fjortonåring som begår självmord då, vems fel är det?” Jag försökte med många svar: Förskolan som inte upptäckte de autistiska dragen tidigt? Vårdcentralen som inte anmälde när man misstänkte misshandel? Grannarna som inte ingrep när en 13-åring sov i trapphuset på lördagsnätterna? Socialtjänsten som inte tyckte socialbidragsnormen skulle täcka en cykel för en 12-åring? Skolan som inte åtgärdade mobbningen? Fotbollsklubben som inte brydde sig om att alla skulle få plats i laget? Skolsköterskan som ringde till Barn- och Ungdomspsykiatrin och nöjde sig med att det var tre veckors väntetid? Politikerna som inte gett BUP mer pengar? BUP som inte tillräckligt prioriterat akuta fall?”

Vi enades om att det behövs ett helt samhälle med allt från stöd och möjligheter för alla att vara bra föräldrar till en chans för alla barn att klara skolan efter sina förutsättningar och en arbetsmarknad med plats för alla ungdomar. Vi har inte råd med något annat varken mänskligt eller nationalekonomiskt.

Ute i garderoben, innan vi skildes åt, konstaterade vi att: alla har en roll att spela i att se till att våra barn och unga, medelålders och äldre  – alla känner att vardagen går att hantera, utvecklingen går att styra och  livet är värt att leva.

Det var en middag då jag förstod att det fanns en till som ville vara med och vända trenden, vad vi åt, minns jag däremot inte, men mitt hopp om att alla vill ta ansvar hade fått näring.

Lyssna på programmet P1 Morgon. Tankar för dagen – Allas ansvar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.