Månadsarkiv: maj 2013

Rakt in i hjärtat

Leorazzak100x100Lyssnar på Leo Razzak på Skolriksdag. En ny bekantskap för mig. Invandrarkille som gått från bråkstake till entreprenör. Han berättar Fryshusets historia och sin egen livshistoria. Allt är en identitetsfråga, säger han, och lyfter massor av kloka tankar i ett häftigt tempo på vardagsspråk. Går direkt in i hjärtat.

Några av hans budskap: Vi betalar skatt för att få del av sjukvård, skola, socialförsäkring. Det måste vi förklara för varandra och få alla ungar att förstå. Om man inte vet vem man är vet man inte vart man ska. Det riktigt tragiska i livet är inte när man inte når sina mål utan när man inte har några mål. Bygg en grund i gemensamma värderingar. Vi har gjort en fantastisk resa i Sverige de senaste 100 åren men vi är inte klara. Vårt sekulariserade och individualistiska samhälle är extremt och individualismen har en baksida – egoism.

Han har också fattat att vi just nu går igenom ett paradigmskifte i Sverige och en otrolig teknisk utveckling. ”Det är bara att fatta och anpassa sig, eller dö som dinosaurier” säger Leo.

Han poängterar också det mänskliga. Snacka med varandra, hör vad andra tycker, låt alla få chans att förklara sina åsikter och själva få möjlighet att pröva sina tankar.  Bygg upp en relation. Man måste respektera folks människovärde.
Lyssna på Leo Razzak om du får en chans.
http://www.leorazzak.com/

Ny artikel om ungas psykiska hälsa i DN idag.  Bekräftar det vi säger dvs att dagens samhälle sliter på hjärnan. Men det vet vi redan. Den stora frågan är vad vi ska göra åt det, Så kom igen med idéer; hur lär vi oss att hantera dagens samhälle?

Tankar för dagen – Sluta mobba

Håller han måttet?  Har hon de egenskaperna som krävs? Kommer hon kunna leva upp till förväntningarna? Har han kraften, står hon pall när det blåser?

Kraven på politiker, ledare, idrottare och artister är höga och uttrycks i singular. Som om vi tänker att det är en enda människa och hennes egna begränsade egenskaper som det hänger på. Vilken press och vilket feltänkt. Det är ju inte gladiatorspel eller James Bond där en ensam ska besegra hela världen.

Vad är det för fel på tanken att vi skapar tillsammans.

Jag tänker på Elias som berättade om sin skoltid

Det som gjorde mest ont var att de bråkade på mig för sådant jag inte kunde göra något åt. Att jag hade glasögon, stora framtänder, var långsam och tänkte dåligt när jag blev stressad. Jag fick aldrig någon chans att göra något, aldrig chans att visa att jag kunde bidra och skapa tillsammans med de andra. De vuxna sa att det viktiga är att man ska känna att man duger som man är, det viktiga är inte vad vi gör utan vad vi är som är det viktiga. Men då måste alla duga. Då måste det vara ok att vara lite ful, lite tjock, lite sliten, lite korkad. Annars blir jag ju inlåst i mig själv utan möjlighet att påverka min situation.

Det var lika med Kjelle som hade ADHD. Han fick skäll av alla för att han var som han var. De han inte kunde rå för. Att han inte kunde sitta stilla, inte kunde koncentrera sig när det blev stressigt. När han misslyckades blev han så arg på sig själv att han slog huvudet i väggen.

Vad händer i hjärnan när vi misslyckas. Ja om det är en balans mellan att misslyckas och lyckas och om det finns en rimlig chans att uppnå målet då kan missen bara vara ens sporre att försöka igen . Men om misslyckande följer på misslyckande då blir misslyckande den enda situationen som hjärnan känner igen. Självbilden påverkas, mönstren i hjärnan påverkas och det blir svårt att uppleva livet som hanterbart och meningsfullt. Det är möjligt att vissa svårigheter förvärras. Att ha svårt att hantera mycket information, svårt att hantera stress och att tåla mycket upplevelser ökar risken att misslyckas i vårt samhälle. Att bli kränkt och mobbad är att få uppleva misslyckande.

Om kravet på människor i dagens samhälle är att de ska vara enmans hjältar som står pall för upprepade misslyckanden som själva ska ta ansvar för vem och hur de är så tror jag vi är helt fel ute.

Varje människa är summan av sina biologiska förutsättningar och alla de upplevelser, livshändelser och miljöfaktorer som de råkat på. I varje situation är vi utöver summan av oss själva också summan av de människor vi i stunden samspelar med.

Vi är sociala varelser, våra hjärnor är den viktigaste delen på kroppen att vara rädd om. Försätt inte dig själv eller dina medmänniskor i situationer där bara misslyckande står tillbuds. Tillsamman är chansen större att lyckas.

Var rädd om din och andras hjärnor. Fråga om de har kraften och vad kan vi göra för att vi tillsammans ska lyckas.

Lyssna på programmet i P1 Morgon. Tankar för dagen – Sluta mobba

Skolriksdag bättre än partiledardebatt

Skolriksdag och massor av kommunpolitiker, skolledare och så Björklund på scenen. Det är vad som väntar mig idag. Ska själv medverka i ett seminarium om samverkan för skolnärvaro. Är en del i Psynkens arbete med psykisk hälsa. Vi är så övertygade om att en lyckad skolgång, trygga och stimulerande förutsättningar i förskola och skola är nyckelaktiviteter för en god psykisk hälsa. För en del barn räcker det inte bara med ordinarie insatser i skolan och de ska få allt extra stöd de behöver så tidigt som möjligt. Men för en ännu mindre del räcker det inte med bara skolans insatser hur bra skola det än är. De behöver kanske hjälp från Socialtjänsten med en strulig hemsituation, hjälp från Barnpsykiatrin eller Barnhabiliteringen med behandling och träning. Om alla barn ska klara skolan måste alla deras nödvändiga behov vara tillgodosedda. Dessutom måste det vara smart samordnat. Ja till och med synkroniserat så noga att alla inblandade som har en uppgift har planerat allt in i minsta detalj tillsammans med barnet och familjen. Då handlar det inte om mitt eller ditt ansvar. Då handlar det om vårt gemensamma ansvar. Det ska aldrig vara tur eller otur om ett barn får rätt stöd.

Till Skolriksdagen har mina duktiga medarbetare tagit fram en liten guide om hur man vänder skolfrånvaro till skolnärvaro. För om barnen inte ens kommer till skolan då går det inte bra. Psynkprojektet

Hörde partiledardebatten igår. Saknade psykisk hälsa i diskussionen. Även när det gällde skolan blev det ganska ytligt bråk om vem som förstört mest istället för enighet om gemensamma tag. Tänk om debatten istället kunde handla om att bräcka varandra med smarta idéer. Men det är kanske för svårt?