Ge oss data och analys – inte skäll!

Ibland blir jag trött på Socialstyrelsen.
Det är väl jättebra att de påtalar olika brister, att de uppmärksammar de stora behoven, att de också sett de stora hälsoskillnaderna och våra svårigheter att möta behoven.  Men det är inte avsaknad av eländesbeskrivningar vi lider av, utan brist på konstruktiva lösningar. Socialstyrelsen är en av de myndigheter som har till uppgift att ge kunskapsstöd. De enda som har tillgång till persondata för hela landet och därmed möjligheten att förse kommuner och landsting med data för förbättringsarbete. Vi behöver nu att Socialstyrelsen gör sitt jobb och ger oss det stöd som de hela tiden utlovar att de ska, men inte uppfyller.

Det finns ett antal utlovade kunskapsöversikter, tydligt ställda frågor, som landsting och kommuner fortfarande väntar svar på. Vi har inte fått tillbaka inrapporterade data på ett sätt som är användbart. De data som Socialstyrelsen kom med i sommarens rapport, och som de nu säger sig ha uppdaterat, saknar analyser som ger hjälp till hur vi ska lösa problemen.

Det finns ett stort antal människor som sliter hårt i kommuner och landsting för att förbättra vården. De behöver hjälp och stöd – inte skäll. SKL bedriver en mängd utvecklingsarbeten men saknar ofta en aktiv partner i Socialstyrelsen som praktiskt skulle kunna bidra i utvecklingsarbetet.

Usch, det blev en gnällig krönika när jag egentligen är glad efter en händelserik vecka. Nätverkskonferens i Sundsvall. Jättehäftig förstalinjen kick-off med massor av enheter, arbetsmöte med utvecklingsarbete kring integrerade verksamheter.

Det kommer att ljusna.
Det blir bättre!

 

2 tankar om “Ge oss data och analys – inte skäll!

  1. Anton

    Pinsamt att du alltid skäller på Socialstyrelsen. Tröttsamt att alltid SKL ska avleda frågorna om bristerna i psykiatrin. Är det inte så att det är deras roll att visa på dessa skillnader eftersom det inte händer något? Återkom med konkreta uppgifter på vad de olika projekten har lett till långvariga effekter för den enskilda patienten! Hur kommer det sig att uppgifter från Olika myndigheter inte visar på förbättringar för patienterna? Fortfarande känner sig patienterna sig inte delaktiga, fått information eller tillräckligt stöd att hantera sin situation. Är det inte ganska basala uppgifter för vården. Varför har psykiatrin lägst i undersökningar, år efter år? Borde inte era utvecklingsprojekt haft effekt? Gör något i stället och kritisera inte andra!

    Svara
    1. ing-marie Inläggets författare

      Tack för din reaktion. Ursäkta att jag inte publicerat din kommentar och svarat dig tidigare. Jag har varit dålig på att sköta bloggen på senaste tiden. Ska försöka bättre.
      Jag tycker det är mycket bra att Socialstyrelsen lyfter fram bristerna. Jag är väl medvetemn om att det är mycket i den svenska vården och omsorgen som måste bli bättre. Vi jobbar mycket seriöst och intensivt med detta. Vi frågar oss varje dag vad av det som görs i utvecklingsarbetet som är mest effektivt och vad som inte verkar hjälpa.
      Socialstyrelsen har ett tydligt uppdrag att vara kunskapsmyndighet. De ska förse landet med kunskapssammanställningar, regelverk, riktlinjer, handledningar och stöd att tolka lagstiftningen så att kommuner och landsting kan ge sina medborgare så bra vård och omsorg som möjligt. Min besvikelse grundar sig i att vi har ett stort antal svåra tolkningsfrågor, gränsdragnisfrågor och områden där det saknas kunskap om hur man ska göra – vad som är bästa kunskap idag. Vi har påtalat detta länge, inom vissa delar har Socialstyrelsen fått Regeringsuppdrag men inom många områden dröjer stödet eller är inte tillräckligt bra för att det ska kunna användas av verksamheterna. Det pågår många uppdrag och projekt på Socialstyrelsen som vi hoppas mucket på och som vi väntar intensivt på. Ett exempel är Vägledningar inom Mödra. Barn och elevhälsa som är på gång men mycket försenade. Andra saker är hjälp med hur vi ska rekommendera att SIP används. Vi har framfört att den djungel av olika planer som finns föreskrivet att vi ska använda är förvirrande. Därför vill vi att man ska rensa i alla planer och begrepp och göra det mer användarvänligt. det väntar vi också på liksom hur vi ska hantera beslutsordning och dokumentation när det gäller integrerade verksamheter som Förstalinjes mottagningar för barn och unga eller ACT-team.

      Vi har olika roller i samhället. Jag tror att vi ska fortsätta jaga på varandra. Det finns alltid risk att vi på den nationella nivån fastnar i byråkrati och kommer för långt från verkligheten. I min värld har vi inte lyckats förrän det blir bättre för människor med psykiska sjukdomar och funktionshinder och den allmänna psykiska hälsan i samhället blir bättre.

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.