Månadsarkiv: augusti 2014

Brösttoner om brister

Aftonbladet har just nu en stor artikelserie om psykisk ohälsa, #otillräcklig och där har redan många kända personer framträtt och berättat.
Jan Helin, chefred förklarar varför med dessa ord:
”En sommar där bilder av våra lyckliga liv spridits som eld genom sociala medier går mot sitt slut. En höst där bilder av hur duktiga vi är på att vässa, trimma och träna vår utsida väntar sannolikt. Samtidigt har psykisk ohälsa av olika slag blivit det hälsoproblem som orsakar flest sjukskrivningar i Sverige.Det finns en tystnad mellan alla dessa bilder av lycka och unga människors psykiska ohälsa som vi inte står ut med längre. Mycket kan vi tala om i Sverige 2014. Men av någon anledning inte det här. Därför startar Nöjesbladet i dag kampanjen”

En del av reportagen och rubrikerna innehåller förstås kritik av psykiatrin och min första tanke när jag såg det var: ”nej, nu skrämmer man upp folk att det inte finns någon hjälp att få”. Men jag har ändrat mig. jag är glad att Aftonbladet gör detta liksom jag är mycket glad över flera andra tidningar och radio och TV som på olika sätt skildrar psykisk ohälsa möjligheter och omöjligheter. För vi har fortfarande mycket som måste bli bättre även om vi ständigt rör oss framåt. Vi får hjälpas åt att ge den svart-vita bilden verklighetens många gråtoner.

3 otillr2#otillr 1

 

 

 

En sommar gick och en höst kom

Så är hösten igång igen. Jag har jobbat en vecka och hunnit friska upp minnet kring jobbrutinerna, börjat så smått med mötesaktiviteterna, kollat att dialogen med Socialdepartementet är positiv och introducerat ny medarbetare. Kort sagt vi är på banan igen.

Det har varit en fantastiskt fin sommar. Känns som den varit lång och vilsam trots att jag jobbat på sjukhuset några veckor. Att få vara tillbaka i det riktiga vårdarbetet, att få vara på en heldygnsavdelning för psykosvård det ger energi. Jag har fått många tankar med mig. Framför allt slås jag av att det är så givande och att vi även med begränsade resurser faktiskt kan göra en hel del. Jag blir glad av alla engagerade medarbetare som gör ett jättebra jobb. Samtidigt blir jag lite tagen av att det är så mycket som måste bli bättre. Att det finns en tendens till att man glömmer bort eller struntar i de möjligheter man har att göra bra saker bara för att man saknar möjlighet att göra de stora förändringar man önskar. Ett av patientmötena visade mig tydligt att det finns mycket vi kan åstadkomma med fantasi, inlevelseförmåga, kunskap om hur människor och det dagliga livet fungerar och kompliceras av psykiska sjukdomar. Psykiatrisk vård är så spännande, för det finns så stort utrymme för kreativ problemlösning. Jag fick också en tydlig påminnelse om hur elakartade vissa psykiatriska tillstånd kan vara och att det ibland inte går att undvika tvång hur mycket man än försöker.

Under en av sommarveckorna hade Ekot ett inslag om säkerhet i psykiatrin. De hade sammanställt avvikelserapporter från ett antal psykiatriska kliniker och hittat saker de tyckte var oroande. Min reflektion var att det är bra att vi gör avvikelserapporterna när vi inte följer rutinerna. Bra att vi uppmärksammas av media. Måste bara komma ihåg att det är en svår balansgång. Personlig integritet, förtroendefulla relationer och bra vårdmiljö är ibland svårt att kombinera med fullständig kontroll, helsäkra rutiner och noll risker. Livet är farligt och svårt ibland. Men vi ska göra vårt bästa att bli bättre. Patientsäkerhet, bra vårdinnehåll och mindre behov av tvång kan gå hand i hand.

Det var också mycket roligt att få delta i ett seminarium under PRIDE-veckan. För mig aktualiserade det tanken att vi måste gå vidare från att strida för att olika grupper ska få rätt insatser till att varje människa ska få rätt insatser anpassade efter hans eller hennes särskilda förutsättningar och behov. Om vi klumpar ihop människor och säger att HBTQ, män, kvinnor, flyktingar (eller vad vi nu gör för grupper) är si eller så, så har vi redan där gjort en förminskning av människan. Det ska vara självklart att alla har samma rätt att få sina behov tillgodosedda och det är vårdens uppdrag att ha tillräcklig kunskap för att kunna göra detta.

Nu har jag gjort en första jobbvecka i Stockholm och det känns som det här kommer att gå bra. Bävar lite inför att det blir en mycket intensiv höst eftersom allt vårt arbete ska packas ihop och levereras som användbara resultat. Vad som händer efter årsskiftet vet vi fortfarande inte säkert men vi började förberedande förhandlingar med Socialdepartementet i veckan. Om inget helt oväntat händer efter valet tror vi det blir ett extra år 2015 med fortsättning av prestationsmål ung som nu och med någon typ av vidareutveckling och vidmakthållande från de projekt och utvecklingsarbeten vi haft  hittills.