Månadsarkiv: november 2014

Ministern lovar storsatsning på psykiatrin

minister

Så stod det i dagens Svenska Dagbladet. Rubrik på första sidan och stor artikel inne i tidningen. Jag blir förstås extra glad av att det står om tidiga insatser, om barn och unga, om elevhälsan men också om personer med allvarliga sjukdomar och om vårdplatser.

Däremot känner jag mig mer tveksam till behovet av en ny kommission för den psykiatriska vården. Jag tror nog att vi i stor utsträckning vet vad som behöver göras. Det knepiga är att få det gjort. Lagstiftning har inte heller visat sig vara så starkt vapen. Det finns mycket som lagen säger att vi ska göra men som inte görs.

Visst handlar det om resurser, både ekonomiska och mänskliga, men inte bara. Det handlar också om hur vi gör saker och vem som får vara med och bestämma. I dagarna hålls en stor konferens om Värdebaserad vård som är den  nya modellen som ska rädda svensk sjukvård. Då handlar det om att mäta vilket värde vården ger i stället för vilken produktion. Andra hävdar att det istället är patientfokuserad vård vi ska ha som mer låter patienterna vara med och styra.

Jag tror tyvärr inte att det finns några mirakelkurer eller förlösande modeller. Jag är övertygad om att det är en massa hårt arbete, vilja att förändra, omprioritera, växla perspektiv, släppa makt och gamla strukturer, satsa pengar, jobba smartare, vara proaktiv, låta människor bestämma själva och samtidigt finnas till när det behövs och då inte väja för det svåra.

Det är inget quickfix så jag blev glad när jag såg ministerns tanke om långsiktighet
Sjukvårdsminister Gabriel Wikström är mycket oroad av att den psykiska ohälsan ökar.
– Vi ser idag hur allt fler mår dåligt och hur samhällets insatser inte räcker till. Därför kommer regeringen under det närmaste året att ta fram en sammanhållen strategi för arbetet med psykisk ohälsa, säger han till SvD.”

När jag kommer hem hittar jag artikel i UNT där ministern berättar om egna erfarenheter av psykisk ohälsa och landstingsrådet i Uppsala lovar prioritera psykiatrin.

Så nu kan det få bli lite vila för i kväll.

Minister2

Oviss men hoppfull

Ja, vi lever fortfarande i en situation när vi inte säkert vet hur det blir nästa år. Vi hoppas på ett mellanår 2015 med ett upplägg liknande 2014 och med fokus på att vidmakthålla det som uppnåtts och skapa goda förutsättningar för ett omtag och en ny långsiktig satsning 2016 och framåt.

Vi får positiva signaler från Socialdepartementet men allt kring budget är ju så osäkert. Idag har SKL:s politiker varit i Huset. Mikael och jag var kort hos vår beredning. Vi känner stöd för vårt upplägg och att det verkligen finns en genuin vilja att tveckla insatserna mot psykisk ohälsa och stödja psykisk hälsa.

Nu är jag på väg till Blekinge för en ny PRIO-dialog tillsammans med Anders Printz. Många dialoger blir det och många goda möten.

Tänk om…

Jag tycker att det är jobbigt med verksamhetsplaner, inriktningsdokument, processtyrning, avdelningsdagar och massor av andra administrativa nödvändigheter. Idag var en sådan där lite påfrestande avdelningsdag men som jag går riktigt uppiggad ifrån. På eftermiddagen pratade vi jämlik vård, jämställdhet, mångfald, normkritiskt perspektiv som inte heller är mina paradgrenar. Men på slutet av dagen skulle vi göra ännu ett grupparbete och då hände det där oväntade. I en inte speciellt speciell gruppsammansättning utan en grupp med ett tvärsnitt av vanliga SKL:are dvs drygt medelålders, vita, medelklass byråkrater fick vi tillsammans en riktigt bra projektidé.

Jag frågade gruppen vad de trodde var den största utmaningen som kommuner och landsting stod inför. Hasse Knutsson sa då utan betänketid att det var den stora flyktingström vi har i världen och det stora antalet nyanlända här i Sverige. Han frågade om inta jag såg att det var en stor utmaning inom psykiatriområdet eftersom vi vet att personer med svåra upplevelser har ett ökat behov av psykiatrisk hjälp. Vi pratade om att behovet av bostäder bara är det första behovet och att sedan kommer utmaningen med att kunna erbjuda all annan samhällsservice och vård och stöd. Mitt i dessa diskussioner om hur vi skulle kunna ta hand om alla dessa människor med så olika behov och bakgrund. Allt från personer som hela sitt liv levt i fattigdom och som är analfabeter till personer som haft en bra tillvaro, är högutbildade men som plötsligt fått sitt liv sönderslaget av krig och konflikter. Mitt i den diskussionen hörde vi själva hur vi pratade om att vi var de starka och de var de som skulle tas omhand. Så blev vi lite normkritiska och konstaterade att förmodligen fanns det bland de nyanlända många med högre utbildning än vi, större drive och bättre problemlösningsförmåga än många av oss och definitivt större erfarenhet av att hantera kriser. Det är inte självklart att det är vi som ska hjälpa som ska ta om hand. Nej vi måste starta ett projekt där vi ser kapaciteten hos personer med egen erfarenhet och att vi skapar möjligheterna för dem att hjälpa oss hitta lösningar för dem själva och för oss som samhälle.

Kerstin Hedén kom på att det var precis så som dolorna i Angered fungerade, Mikael Bergström blev entusiastisk över vilka utvecklingsmöjligheter som fanns och chans att göra jämförande studier och forska på resultatutvärdering. Lotta antecknade för fullt och vi kunde konstatera att på en kort stund hade vi tagit fram en pilotstudie. Om jag tar hand om praktiska projektledningen, Hasse förhandlar med staten om pengar, Mikael riggar projektdesign och utvärdering, Kerstin administrerar, Lotta sköter kommunikationen och Lars Midboe ansvarar för säkerheten så hade vi dessutom bemannat. Sedan får hela SKL bidra med experter som kan vara referensgrupp och stödja med kunskap. Ja vi insåg att det kommer finnas utmaningar. Att Socialstyrelsen måste utfärda legitimationer, att arbetsförmedlingen måste hjälpa oss hitta rätt personer, att några kommuner ska vilja vara med….

Tänk om det kunde bli verklighet!

Hur ska vi fixa allt?

UNT med paraply

 

UNT har en hel serie om psykisk ohälsa, psykiatrin i Uppsala och vad som måste göras. Här intervjuas en många olika människor med olika perspektiv, patienter, närstående, personal, chefer och politiker. Det är många problem som kommer fram men också lösningar. Jag är med i del tre och står på bild med ett paraply som värsta Mary Poppins. Men jag är glad att jag fick chans att prata om ”första linjen” och om att utrusta primärvården. Självklart måste vi göra en massa åt specialistpsykiatrin men vi måste bygga en bra första linje så att inte allt måste bli psykiatri. Vi måste också fundera över vilka samhällsförändringar som måste till för att inte slita ut människors psyke och orsaka psykisk ohälsa. Läs hela serien och hör vad nya politiken säger.

Så här sa politikerna inför valet.

Jag är helt övertygad om att det inte finns något kvick-fix men att det med systematiskt arbete, förståelse och god vilja från alla nivåer kommer att gå. Allas ansvar!

 

 

 

844 miljoner avsätts inom området psykisk ohälsa.

Jag måste erkänna att jag faktiskt pustade ut en del när jag hörde Stefan Löven läsa upp regeringsförklaringen och faktiskt nämna psykisk ohälsa. När vi så läste om budgeten

I budgetpropositionen skriver regeringen: ”Personer med psykisk ohälsa är en prioriterad grupp. Psykisk ohälsa är en av vår tids stora utmaningar. Exempel mår allt fler unga, särskilt kvinnor, dåligt i dagens samhälle. Här behövs långsiktiga satsningar på främjande av psykisk hälsa, förebyggande arbete och vård för psykisk ohälsa som kan ge hållbara förbättringar för framtiden. Regeringen avser att förlänga och förstärka nuvarande satsning på elevhälsan för att bl.a. motverka och förebygga ungas psykiska ohälsa (utg.omr. 16 avsnitt 9.6.4). Hälso- och sjukvården behöver förstärkas så att det blir lättare att få tidig hjälp med psykisk ohälsa såsom ångest och depression. Samverkan mellan elevhälsan, barn- och ungdomspsykiatrin och andra aktörer i samhället är avgörande för att tidigt kunna sätta in åtgärder. Den pågående satsningen inom psykisk ohälsa, PRIO (Plan för riktade insatser inom området psykisk ohälsa), kommer att bygga på handlingsplanen som reviderades under 2014. Regeringen anser att en överenskommelse bör ingås med landstingen genom Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) även 2015. Samordning och samverkan kring den enskilde är ett prioriterat område. Särskilt viktigt är att fortsätta fokusera på tidiga och samordnade insatser för att främja psykisk hälsa och förebygga psykisk ohälsa hos barn och unga. Det pågående arbetet för att minska behovet av tvångsåtgärder kommer att fortsätta under 2015 med särskilt fokus på barn som vårdas i psykiatrisk heldygnsvård. En samordnad och behovsanpassad kunskapsstyrning är av vikt för att nå målen i PRIO-arbetet. Arbetet för att förbättra attityder och minska fördomar mot personer med psykisk ohälsa har fortsatt hög prioritet. Regeringen avser återkomma om den fortsatta inriktningen för satsningen som ska främja en god psykisk hälsa samt säkerställa tillgången till adekvat behandling och andra stödinsatser.”

Vi vet ännu inte hur regeringen vill fördela pengarna. Men vi hoppas att alla våra inspel om ett mellanår 2015, med i stort sätt samma fördelning av pengar och en kort överenskommelse med SKL om utvecklingsarbete, gått fram.