Tänk om…

Jag tycker att det är jobbigt med verksamhetsplaner, inriktningsdokument, processtyrning, avdelningsdagar och massor av andra administrativa nödvändigheter. Idag var en sådan där lite påfrestande avdelningsdag men som jag går riktigt uppiggad ifrån. På eftermiddagen pratade vi jämlik vård, jämställdhet, mångfald, normkritiskt perspektiv som inte heller är mina paradgrenar. Men på slutet av dagen skulle vi göra ännu ett grupparbete och då hände det där oväntade. I en inte speciellt speciell gruppsammansättning utan en grupp med ett tvärsnitt av vanliga SKL:are dvs drygt medelålders, vita, medelklass byråkrater fick vi tillsammans en riktigt bra projektidé.

Jag frågade gruppen vad de trodde var den största utmaningen som kommuner och landsting stod inför. Hasse Knutsson sa då utan betänketid att det var den stora flyktingström vi har i världen och det stora antalet nyanlända här i Sverige. Han frågade om inta jag såg att det var en stor utmaning inom psykiatriområdet eftersom vi vet att personer med svåra upplevelser har ett ökat behov av psykiatrisk hjälp. Vi pratade om att behovet av bostäder bara är det första behovet och att sedan kommer utmaningen med att kunna erbjuda all annan samhällsservice och vård och stöd. Mitt i dessa diskussioner om hur vi skulle kunna ta hand om alla dessa människor med så olika behov och bakgrund. Allt från personer som hela sitt liv levt i fattigdom och som är analfabeter till personer som haft en bra tillvaro, är högutbildade men som plötsligt fått sitt liv sönderslaget av krig och konflikter. Mitt i den diskussionen hörde vi själva hur vi pratade om att vi var de starka och de var de som skulle tas omhand. Så blev vi lite normkritiska och konstaterade att förmodligen fanns det bland de nyanlända många med högre utbildning än vi, större drive och bättre problemlösningsförmåga än många av oss och definitivt större erfarenhet av att hantera kriser. Det är inte självklart att det är vi som ska hjälpa som ska ta om hand. Nej vi måste starta ett projekt där vi ser kapaciteten hos personer med egen erfarenhet och att vi skapar möjligheterna för dem att hjälpa oss hitta lösningar för dem själva och för oss som samhälle.

Kerstin Hedén kom på att det var precis så som dolorna i Angered fungerade, Mikael Bergström blev entusiastisk över vilka utvecklingsmöjligheter som fanns och chans att göra jämförande studier och forska på resultatutvärdering. Lotta antecknade för fullt och vi kunde konstatera att på en kort stund hade vi tagit fram en pilotstudie. Om jag tar hand om praktiska projektledningen, Hasse förhandlar med staten om pengar, Mikael riggar projektdesign och utvärdering, Kerstin administrerar, Lotta sköter kommunikationen och Lars Midboe ansvarar för säkerheten så hade vi dessutom bemannat. Sedan får hela SKL bidra med experter som kan vara referensgrupp och stödja med kunskap. Ja vi insåg att det kommer finnas utmaningar. Att Socialstyrelsen måste utfärda legitimationer, att arbetsförmedlingen måste hjälpa oss hitta rätt personer, att några kommuner ska vilja vara med….

Tänk om det kunde bli verklighet!

En tanke på “Tänk om…

  1. Susanne R Suvanto

    Det finns spännande, men ganska osynliga erfarenheter på området, kunskapsförmedlare med drive osv som gärna deltar och vi jobbar just nu med att rigga just ett sådant arbete i samverkan länsstyrelsen i Skåne, NSPH, Hjärnkoll, Röda Korset, Arbetsförmedlingen, Sensus … häng på och vi skjuter på er :-)/ Susanne

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.