Månadsarkiv: mars 2015

Överlämnad!

slutrapport

Nu har det hänt. Vi har lämnat ifrån oss en slutrapport från 2014 års arbete och en Psynk-rapport för hela perioden 2012-2014. Det är alltid fascinerande att få titta på allt vi gjort på samma gång. Här finns stödmaterial för skolan, socialtjänsten, hälso- och sjukvården för förebyggande och tidiga insatser. Även m vi inte kommit så långt som vi önskade kring första linjen så är vi ändå en bra bit på väg. Samordnade individuella planer SIP inte hade jag vågat hoppas på att det skulle vara så allmänt som det är idag. Tvångsvården är ett annat område som verkligen förflyttat sig framåt även om mycket återstår. I rapporten om de 10 procent patienter som får mest tvångsvård har landstingen en massa bra idéer om vad som borde genomföras. Sociala investeringar är ett annat område som från början var så motigt och nu går framåt snabbt och där vi får vara med i täten. Så kul att se alla e-hälsoinriktade produkter. Tänk vilken skillnad mot för 10 år sedan. Då hade jag just börjat googla.

Stort tack till alla fantastiska medarbetare och all andra som på olika sätt har bidragit och bidrar till att göra världen lite bättre.
Så har ni inget att göra eller vill bli uppiggade i påsk så läs lite i våra rapporter. Kerstin Evelius samordnare på Socialdepartemetet, min kollega, blev glad när hon fick rapporten.

Kerstin och rapporten

Önskar en lag hjäpte

Ny lagstiftning krävs för att rädda liv skriver Per Thorell i SvD i lördags. Det han vill är att personer med allvarliga psykiska sjukdomnar ska få den hjälp de behöver för både sin psykiska och kroppsliga hälsa. Han har helt rätt. Det är bedrövligt att medellivslängden för personer med psykisk sjukdom här 15-20 år kortare än för befolkningen i övrigt. Det är helt oacceptabelt att personer med psykossjukdom måste leva på gatan, att som Uppdrag Granskning visade i onsdags man kan vara för sjuk för härbärge men för frisk för psykiatrin. Självklart måste kommuner och landsting skaffa gemensamma team, verksamheter och rutiner som gör att man säkrar att de mest utsatt människorna i vårt samhälle får skydd. Jag är bara rädd att det inte hjälper med lagstiftning. Eller jag vet inte hur den lagens skulle utformas som fick det att hända. Den lagstiftning vi har idag säger att vi kan frän kommuner och landsting göra allt som behövs. Det är viljan som brister. Möjligheterna och de sega systemen. Så även om vi skulle få en ny lag eller tydligare uttryck i nuvarande lagar måste vi hitta sätt så att det som ska göras blir gjort. Jag tror att vi måste diskutera mera med ledningsnivån i kommuner och landsting.

Undrar hur många i kommun och landsting som såg Uppdrag Granskning. Undrar vad de i så fall tänker? Om de känner att de har makt över frågorna eller att det borde vara någon som löste detta. Jag önskar att alla Landstings direktörer, Hälso- och sjukvårds direktörer, Socialchefer och Kommundirektörer skulle sätta sig tillsamman och säga: ”Hör ni hur ska vi nu gemensamt se till att våra verksamheter får förutsättningar för att på det mest kostnadseffektiva sättet ge människor i utsatta situationer bästa stöd.”

Det samma gäller placerade barn. Vi vet att de inte får det stöd de borde för sin skolgång. I förra veckan kom en ny rapport från Socialstyrelsen som visade att barn som utreds av Socialtjänsten inte fått den hjälp de borde. De barn som lever i riskmiljöer får sämre stöd för sin psykiska och fysiska hälsa. Barnhälsovård, elevhälsa förmår inte fånga upp. ”Det nät som är tänkt att fånga upp tecken på fysisk och psykisk ohälsa har för grova maskor, och utsatta barn missas när samma erbjudande om förebyggande hälsovård ges till alla barn”.
Det krävs mer än lagstiftning för att vi ska göra rätt. Det handlar om människovärde och det handlar om att vi måste bli bättre på att tänka långsiktigt. Vi har råd att göra rätt för på lång sikt blir det inte dyrare.

Lät lite dyster det här. Men jag lovar jag tror att det går att få en ändring tillstånd. Därför tog jag tåget till Stockholm idag igen. Det krävs bara en massa jobb från en massa människor. Det är på gång.

Hjärnan dag

I går var det Hjärnans dag. En stor konferens ordnad av Hjärnfonden. En hel dag med massor av duktiga föreläsare. Hela Oscarsteatern var proppfull och det var utsålt en vecka i förväg. Vilket intresse för hjärnan. Jag var inbjuden till panelsamtal. Det var riktigt roligt att få prata om: Vad gör vi åt barn och ungas hjärnohälsa. Det var ju verkligen något jag går ingång på. Fick chans att prata om akta hjärnan, sociala investeringar och en skola som kan ge alla barn möjlighet att lyckas.

UR var där och filmade och jag tror det kommer att sändas på Kunskapskanalen senare. Ska hålla ögonen öppna.

När jag bländad av ljuset på scenen klev in i mörkret bakom stod lite folk där. En av damerna sa. ”Oh vad bra, jag blev så glad för det du sa på slutet. Jag tänker ofta på det som mormor” Jag tyckte det var något bekant över den skumma damen i mörkret och hälsade som om det var någon jag kände. När jag vant mig vid mörkret såg jag att det var Lill Lindfors som skulle in och kolla ljudet på scenen. Men så kul att en mormor kände att det vi pratade om var betydelsefullt.

Sociala barn och ungdomsvården

Idag hade Socialminister Åsa Regner och samordnaren för den sociala barn- och ungdomsvården Cecilia Grefve kallat till en nationell hearing om socialtjänstens förutsättningar. Läs mer om och se de bilder som presenterades på hearingen.
Det var mycket folk som deltog; SKL, flera fackförbund, representanter från myndigheter och utvalda kommuner. Det blev en bra dag och många kloka saker sades. Bilden som växte fram visar både på kris och framgång. Det finns socialtjänster som upplever att de har en rimlig arbetssituation men det finns också exempel på brister och arbetsplatser i kris.
Vi måste kunna hålla båda de bilderna i huvudet och ta vara på de goda exemplen och sprida dem. Samtidigt behövs en hel del krafttag och ett samlat grepp från regeringen efterlystes av många.
På SKL har många arbetat med en handlingsplan som rymmer olika förslag. På hemsidan kan ni läsa om 50 konkreta förslag för att stärka skyddet för barn och unga.

Det viktigaste just nu är att det inte bara blir kloka ord utan att vi sätter fart och gör det vi kan var och en. Jag funderar på om vi kan bistå med en webbaserad introduktion för nya i arbetet och med modell för handledning även i små kommuner eller i lägen med personalbrist. Jag har under alla åren med modellområden och Psynk hört om nya socialsekreterares utsatta situation och då särskilt kring komplicerade fall där det ofta finns med inslag av psykisk ohälsa hos barn eller familj.

En bra fredag

Idag har varit en riktigt bra fredag den 13:e. Jag började med ett riktigt konstruktivt styrgruppsmöte med Allmänna Barnhuset om Skolfam. Vi fick se den nya manualen i tryck, höra om stort intresse för Skolfam i en enkät och kände att det finns mycket som talar för att vi ska göra en offensiv i spridningen nu i vår. Så vi bestämde att ge 10 kommuner en utbildningsdag var i Skolfam kostnadsfritt. Nu återstår att se vilka som vill ha en sådan present. För de familjehemsplacerade barnens skull och en lyckad skolgång för dem hoppas jag att det snabbt blir 10. Läs mer om Skolfam. http://www.skolfam.se

På eftermiddagen var det pressträff i Norrköping dit vi var inbjudna att delta. Det handlade om den överenskommelse som vi gjort om stöd till Norrköping och Örebro för att utveckla Sociala investeringskonceptet vidare och att stödja den expertgrupp som Norrköping tillsatt för att förstå vad som måste göras för förbättra skolresultat genom tidiga insatser.

På vägen hem gick jag förbi ett bageri med surdegssemlor. Så otroligt gott. Vid ankomsten till Stockholm hade Kerstin Evelius och jag en liten snabbavstämning.
God helg!