Önskar en lag hjäpte

Ny lagstiftning krävs för att rädda liv skriver Per Thorell i SvD i lördags. Det han vill är att personer med allvarliga psykiska sjukdomnar ska få den hjälp de behöver för både sin psykiska och kroppsliga hälsa. Han har helt rätt. Det är bedrövligt att medellivslängden för personer med psykisk sjukdom här 15-20 år kortare än för befolkningen i övrigt. Det är helt oacceptabelt att personer med psykossjukdom måste leva på gatan, att som Uppdrag Granskning visade i onsdags man kan vara för sjuk för härbärge men för frisk för psykiatrin. Självklart måste kommuner och landsting skaffa gemensamma team, verksamheter och rutiner som gör att man säkrar att de mest utsatt människorna i vårt samhälle får skydd. Jag är bara rädd att det inte hjälper med lagstiftning. Eller jag vet inte hur den lagens skulle utformas som fick det att hända. Den lagstiftning vi har idag säger att vi kan frän kommuner och landsting göra allt som behövs. Det är viljan som brister. Möjligheterna och de sega systemen. Så även om vi skulle få en ny lag eller tydligare uttryck i nuvarande lagar måste vi hitta sätt så att det som ska göras blir gjort. Jag tror att vi måste diskutera mera med ledningsnivån i kommuner och landsting.

Undrar hur många i kommun och landsting som såg Uppdrag Granskning. Undrar vad de i så fall tänker? Om de känner att de har makt över frågorna eller att det borde vara någon som löste detta. Jag önskar att alla Landstings direktörer, Hälso- och sjukvårds direktörer, Socialchefer och Kommundirektörer skulle sätta sig tillsamman och säga: ”Hör ni hur ska vi nu gemensamt se till att våra verksamheter får förutsättningar för att på det mest kostnadseffektiva sättet ge människor i utsatta situationer bästa stöd.”

Det samma gäller placerade barn. Vi vet att de inte får det stöd de borde för sin skolgång. I förra veckan kom en ny rapport från Socialstyrelsen som visade att barn som utreds av Socialtjänsten inte fått den hjälp de borde. De barn som lever i riskmiljöer får sämre stöd för sin psykiska och fysiska hälsa. Barnhälsovård, elevhälsa förmår inte fånga upp. ”Det nät som är tänkt att fånga upp tecken på fysisk och psykisk ohälsa har för grova maskor, och utsatta barn missas när samma erbjudande om förebyggande hälsovård ges till alla barn”.
Det krävs mer än lagstiftning för att vi ska göra rätt. Det handlar om människovärde och det handlar om att vi måste bli bättre på att tänka långsiktigt. Vi har råd att göra rätt för på lång sikt blir det inte dyrare.

Lät lite dyster det här. Men jag lovar jag tror att det går att få en ändring tillstånd. Därför tog jag tåget till Stockholm idag igen. Det krävs bara en massa jobb från en massa människor. Det är på gång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s