Månadsarkiv: september 2015

Full fart på bokmässan

Då är vi på plats igen.  Medarbetarna har varit här sedan i onsdags men jag kom först igår. Har som vanligt fått vara med om ett stort antal intressanta möten under veckan. Var och lyssnade på vår nya ordförande  Lena Micko som svarade SKLmedarbetarnas frågor. Det gjorde hon bra. Verkar cool, verklighetsförankrad, drivande och verkligen engagerad i att lösa problem. Förstås mycket diskussioner om dagens pressade situation i kommuner och landsting.

Karin och jag hade ett bra möte med vår nya programberedning ”Barn och ungas hälsa” på SKL. Temat var internationell spaning som passade bra eftersom ordf Hans Leghammar och viceordf Johanna Sjö var med oss på studiebesöket i Kanada.

Men nu är det bokmässa igen. Vi är tillsammans med olika föreningar i den vanliga montern. Som vanligt massor med folk och otroligt många spännande möten. det är som om namnet Psykisk hälsa genom livet uppmanar folk att komma och berätta sina levnadshistorier. Vi får höra så mycket. Inte bara när vård och omsorg har svikit utan också hur man kan fixa livet och exempel på goda verksamheter i skola, vård och omsorg. Jag gillar att möta folk och jag lär mig så mycket.  Det är härligt att vara på bokmässan igen!

bokmässa

En ökning i budgeten

Nå blir det något fortsatt jobb för er kring psykisk hälsa på SKL? Blir det någon överenskommelse med Socialdepartementet? Kommer det pengar för psykiatrisatsningar till landstingen och för stöd till barn och unga med psykisk ohälsa i kommunerna?
Jag får frågor varje dag just nu och svaret är att vi hoppas och tror att det blir en överenskommelse med SKL. Att det jobb vi gjort i Uppdrag Psykisk Hälsa och i de tidigare arbetena varit så bra att vi får förnyat förtroende.
Av budgeten som kom 21 september framgick i alla fall tydligt att regeringen avsätter ordentligt med pengar till satsningar på psykiska hälsa. Själva psykiatrisatsningen under utgiftspost 1:8 har ökats till drygt 1 miljard i och med satsningarna på ungdomsmottagningar. Dessutom finns flera satsningar som måste antas även psykisk ohälsa som satsningar på kvinnors hälsa i primärvården, professionsmiljarden, sociala barn och ungdomsvården, kompetenssatsning på äldre och sist men inte minst satsning på elevhälsan.
Däremot har vi ännu inte klart om hur pengarna kommer att fördelas men klart är att det kommer fördelas pengar till kommuner och landsting. Vi hoppas på en överenskommelse med SKL så att vi kan fortsätta stödja utvecklingsarbetet men vi vet ingenting än. Förhandlingar om detaljer har inte startat än.
Men det är mycket kvar av det här året och just nu fokuserar vi på att stödja genomförandet av årets prestationer, göra klart jobb vi inlett det här året och förpacka allt material bättre och framför allt sprida.
Idag är vi ett helt gäng, Mikael, Viveka, Nils och jag, i fick Härnösand och pratar samverkan och SIP med flera hundra från alla kommuner och landstinget. Stort engagemang och många som vill hitta ännu bättre former för samverkan. Mikael kör liknelsen med att samverkan är som förälskelse och äktenskap som man måste vårda. Jag retas med Mikael för att jag inte fick sova hos honom i går kväll när det visade sig att jag inte hade något rum på Folkhögskolan när jag kom fram vid 22 tiden (jag hade glömt att beställa rum men det ordnade sig genom att jag gick ned på stan och hittade ett hotell). Det lättar alltid upp stämningen när man är två på scenen och kan skoja med varandra. Vi börjar bli riktigt bra på det nu.
Mårten Jansson från NSPH är också med så det känns verkligen som ett helhetsgrepp.
I morgon kommer ett nytt gäng några hundra till och vi kör samma dag i repris. En riktig storsatsning i Västernorrland.

Samordning på högsta nivå

utvärdering

Går strax på planet för att lämna Kanada där vi varit på studiebesök och haft två intensiva dagar i Toronto och Ottawa. På bilden ovan sitter vi på lördag förmiddag och försöker sammanfattavad vi varit med om de senaste två dagarna.

DD4_1012

Det har varit ett fullspäckat program med bland annat den nationella kommissionen, The Mental Health Commission of Canada (MHCC), som har uppdrag att vara en katalysator för utvecklingsarbetet kring psykisk hälsa. Vi blev välkomnade i Ottawa av Louise Bradley som leder den kanadensiska kommissionen.

Här nedan ner ni deras 6 strategier.
The Strategy translates this vision into 26 priorities and 109 recommendations for action, grouped under the following 6 Strategic Directions:
The Strategy translates this vision into 26 priorities and 109 recommendations for action, grouped under the following 6 Strategic Directions:
1. Promote mental health across the lifespan in homes, schools, and workplaces, and prevent mental illness and suicide wherever possible.
2. Foster recovery and well-being for people of all ages living with mental health problems and illnesses, and uphold their rights.
3. Provide access to the right combination of services, treatments and supports, when and where people need them.
4. Reduce disparities in risk factors and access to mental health services, and strengthen the response to the needs of diverse communities and Northerners.
5. Work with First Nations, Inuit, and Métis to address their mental health needs, acknowledging their distinct circumstances, rights and cultures.
6. Mobilize leadership, improve knowledge, and foster collaboration at all levels.
Den första dagen i Toronto handlade mycket om barn och ungas psykiska hälsa. Regionen Ontario är lika stor som Sverige. De har ett systematiskt förbättringsarbete som känns aktuellt för oss. Det som kanske imponerade mest är att det är så sammanhållet och långsiktigt ända från högsta ledning motsvarande departementen hos oss ner till verksamhetsnivå. Att de verkade vara så sampratade om målen och att det finns en intermediär, struktur och stödteam som hjälper till med införande/genomförande av förbättringsarbete ända ut till verksamheterna. Ett stöd som dessutom finns kvar under många år och ser till att supporta och vidmakthålla. Här kommer länkar om psykisk hälsa insatser och om hälsosamma skolor. Sammanfattningsvis ett riktigt bra och lärorikt studiebesök.

Learning

En otålig hetsbulle

Ja, jag vet att jag är en hetsbulle. Vissa saker blir faktiskt sämre av att vänta och nu håller jag på att bli galen av den långsamhet som präglar så mycket av det som borde ske i Sverige kring nyanlända och flyktingar. Jag förstår inte vad vi väntar på. Jag håller med Lena Melin i Expressen som önskar sig ett skarpt brandtal av Stefan Löven och förstår Fredrik Virtanens otålighet.

Jag förstår att vissa frågor är svåra och kräver att hela EU är med men det finns mycket som vi kan göra själva. Självklart kan Sverige ta emot många fler flyktingar än vi gör idag. Om vi ser till att lägga manken till, jobbar hårt och är smarta behöver inte ett större antal nyanlända än idag bli ens så stora ”besvärligheter” som vi har idag. Det finns en mängd praktiska frågor som har varit aktuella i flera år kring nyanlända och asylsökande i stort liksom kring ensamkommande. Ja i början var det bara små problem men för varje månad och med växande antal människor blir förstås problemen mer märkbara. Det kan vem som helst räkna ut. Det är det vi alltid menar när vi säger att det är bättre med tidiga insatser.
Varför händer det inget då? Vi bara pratar om frågorna, möjligen inventerar man behov och hittar vissa åtgärder men sedan är det ingen som förmår trycka på startknappen och börja jobba. De flesta frågorna är nämligen inte svåra utan bara jobbiga. Det är regelverk och lagparagrafer som måste ändras. Det är tjänstemän som måste bli fler och processer som måste snabbas upp. Vi måste gå ihop, organisera oss smart över huvudmannagränser och med frivilligsektorn. Någon måste ta på sig att koordinera, följa upp och ligga på.
Om alla bara väntar på varandra händer mycket lite. Positivt är det medborgerliga stöd som finns idag med det stora engagemanget från privatpersoner och den gemensamma viljan kan flytta berg. Det är slöseri att goda initiativ ska behöva stångas med seg byråkrati. Regeringen och alla myndigheter bör omedelbart växla upp. Några exempel:

  • Morgan Johansson måste snabbt förverkliga sitt löfte om nya regelverk för ensamkommande. Se till att stödboende blir en tillåten form. Om lag tar tid ordna någon sorts dispens.
  • Utbildningsdepartementet bör se till att hindrande regler kring språkundervisning omedelbart lättas upp. Att universitet och högskolor kan hjälpa högutbildade att validera och komplettera sina utbildningar.
  • Socialdepartementet bör säga ja till en nationell utveckling för att möta psykisk ohälsa tidigt.
  • Socialstyrelsen bör se till att snabbt som ögat få ner handläggningstiderna för vårdpersonal som behöver legitimation.
  • Stefan Löven och alla andra ministrar. Säg inte att det ska bli mer resurser till kommunerna utan se samtidigt till att undanröja alla hinder som ni fått beskrivna. Se till att kommunerna får både pengar och verktyg för att ta emot, ordna boenden, skolgång och arbete.
  • I kommuner och landsting kan många göra mer för att jobba smartare ihop och för att ta ett solidariskt ansvar. Som politiker, tjänsteman, chef och medarbetare har vi ansvar att varje dag göra vårt bästa. Att skylla på att andra inte jobbar tillräckligt hårt räcker inte. Var och en av oss har ett jättestort ansvar.

Jag är övertygad om att vi kan. Jag är bara otålig över att vi skyndar så långsamt. Det finns trösterikt nog många bra exempel på rörelse. Titta här på samhället som bjuder in sina nyanlända till fotboll och bakning. Och vi har samlat in en massa exempel på hur man gör för att förbättra psykisk hälsa på olika håll i Sverige. Vi vill få stödja ett brett införande:

 

Hälsoskola

Vilket engagemang!

Det är tröstande att se att det är så många som reagerar på flyktingarnas situation och det är glädjande att se resultaten av människors engagemang. Att se att vi vågar tro att vi kan göra något. Vi har mött engagemangetr de senaste dagarna:

För några veckor sedan när vi höll på med utvecklingsarbete kring sociala investeringar och hjälp till nyanlända som varit med om traumamed stötte vi på frågan om platser för ensamkommande. Vi hittade information om folkhögskolor som är HVB och tar emot ensamkommande. Efter diskussioner med Östergötland som varit tidiga med detta och Skåne som också har erfarenheter och delar med sig kring detta på en hemsida ville vi veta hur många fler som skulle kunna få chansen.

Vi hittade information om att det finns 101 folkhögskolor som har internat och bestämde oss för att kontakta dem. Jag skrev ett mail och mina medarbetare satte igång att ringa häromdagen. Vilken rolig upplevelse! Jag tror ingen av oss tidigare varit med om ett så positivt gensvar. Det spratt till i min mail och spontana svar kom. Leende medarbetare har kommit i en strid ström och berättat om mycket engagerade rektorer och chefer som vare sig de har platser eller ej uttrycker sin glädje över att bli uppringda. Många beskriver fantastiska jobb som pågår med internatelever men också i samarbete med kommuner och andra boenden.

Jag har verkligen blivit övertygad om att folkhögskolornas koncept är en jättebra tillgång i integrationsprocessen. Ja i stöd till mänsklig utveckling för alla. Det verkar som trycket på folkhögskolor med internat är större nu än tidigare år. Flera förklarar att den allmänna bostadsbristen gör att fler ungdomar är intresserade av internat.

Vi har också fått bekräftat att det finns några saker som borde lösas för att folkhögskolorna i än högre utsträckning skulle kunna hjälpa till. Det är att regeringen snabbt kommer med den regeländring som skulle tillåta stödboende och att folkhögskolorna får ge initial språkundervisning. Det känns ju som enkla förändringar men behovet har påtalats i flera år utan att det hänt något så nu är det hög tid.

Hur många fler platser skulle kunna ordnas på folkhögskolorna då? Jag vet inte än. Vi är mitt uppe i uppgiftsinsamlingen men som så ofta kommer svaret bli att det ser olika ut. Men jag är hoppfull och tror att det här är en klok ide både på kort och lång sikt.

Det finns hopp, våga sök hjälp

Självskadevården kan bli mycket bättre slår SBU fast i sin rapport.  Det handlar om förbättrat bemötande allmänt, behov av kunnig personal som gör rätt när tvång måste användas, en inställning i samhället som gör att ungdomar vågar berätta och möjligheter att få möta en vuxen som lyssnar och att vi ser till att det finns en kedja av insatser som gör att ingen kan ramla mellan stolarna.

SBU har också tittat på två skolprogram som kan antas ha effekt på självskadebeteende och självmord genom att vara förebyggande så att de minskar risken för negativ utveckling som senare kan leda till självskadebeteende eller självmord.

Frågan uppmärksammades igår i media och flera av de som aktivt jobbar i självskadeprojektet deltog. Tyvärr fick de inte så mycket utrymme att tala om alla positiva aktiviteter som pågår. De gjorde jättebra beskrivningar av problematiken men som så ofta hann inte reportern belysa möjliga åtgärder för att förbättra. Jag tror att det är viktigt att även den positiva utvecklingen lyfts fram för att ge hopp och ge människor som mår dåligt mod att våga söka hjälp. Läs mer på självskadeprojektets hemsida.