Författararkiv: iwie1

Önskar att det inte var sant

I kväll kommer Uppdrag Granskning att sända hela berättelsen om kvinnan med ätstörning, ångest och beroende som skickas mellan olika verksamheter. Hennas mamma Eva har valt att berätta sin och dotterns historia för att påtala det systemfel som finns som gör att en person med både psykiatrisk problematik och beroende kan skickas mellan kommun och landstingsenheter.

Fortfarande idag 2018 trots diskussioner i många år är inte vård och omsorg riggad för att kunna ta hand om den med multiproblematik. Vi pratade mycket om det i Nationell psykiatrisamordning 2004-2006 och skrev ett 10 punkts program som blev väldigt spritt. Det finns ett antal bra exempel på DD-team, ACT-verksamheter, Resursgrupper och andra lösningar där landsting/regionens psykiatri och beroendevård arbetar integrerat med socialtjänsten. det är jättefina exempel men det är trots allt så att den lagstiftning vi har som gör att missbruksvård är kommunens ansvar medan landstinget har ansvar för övriga psykiska sjukdomar. Min personliga åsikt som läkare är att det är mycket konstigt att beroende inte räknas som en psykisk sjukdom i lagstiftningen.

Förr kunde man höra att psykisk sjukdom ”bara var att rycka upp sig ifrån” , Det slipper vi höra även om det i många lägen är så att det finns mer moraliska och brist på uppfostran och självdisciplin i resonemangen om psykiska sjukdomar än om kroppsliga. För mig är det självklart att man inte väljer sin ätstörning eller beroendesjukdom lika lite som man väljer sin cancersjukdom eller hjärt- kärlproblem. För även för kroppsliga sjukdomar spelar livsstil och sociala faktorer stor roll.

Jag förstår också oron för att det byte av huvudmannaskap kan leda till att de sociala aspekterna tappas bort. Att det kommer vara krångligt med krav på skatteväxling och alla möjliga juridiska svårigheter. För människors skull kan vi inte vika ner oss för byråkratiskt krångel och de risk som finn att socialtjänsten backar undan från sitt sociala ansvar får vi lösa.

Hallå igen

Om man har tittat in på den här sidan så ser det ut som jag inte finns längre. Det är inte sant. Det är mer som ett grönsaksland som man inte riktigt hinner med. Ju längre tid det var sedan man var där och pysslade dess då  mer kraft behövs för att ta tag igen. Men nu ska det ske. För det är faktiskt bra att ha en yta där man kan få skriva lite mer.

Hösten har varit hektisk och även präglats av att vi lever i stor osäkerhet om vad som ska hända efter jul. Alla överenskommelser om utvecklingsarbete på SKL löper ut vid årsskiftet så det behövs nya överenskommelser mellan SKL och Socialdepartementet för att Uppdrag Psykisk Hälsa ska leva vidare. Ju längre regeringsbildningen dragit ut på tiden dess då osäkrare har allt blivit. Om det blir en slimmad övergångsbudget är det mycket osäkert om några extra satsningar kommer  med och då måste vi nog packa ihop till årsskiftet.

Det betyder självklart inte att allt utvecklingsarbete avstannar. Nej det mesta kommer fortsätta leva i olika former och eftersom det alltid finns kommuner och landsting/regioner med i det utvecklingsarbete vi gjort finns det många som kan ta vid.

Vi kommer under alla förhållanden se till att hemsidan lever kvar så ni kan vara lugna för att allt material kommer fortsätta finnas tillgängligt.

Stolt att vara svensk

 

Är med på den 12 Nordiska folkhälsokonferensen i Aalborg i Danmark. Det har varit en riktigt bra dag för oss idag. Olle Lundberg gjorde en mycket bra plenar-presentation av arbetet som gjorts av Kommissionen för jämlik hälsa. det betyder att det var 800 personer som lyssnade på honom. På ett trovärdigt sätt beskrev han att vi måste jobba med flera saker samtidigt. Att det både handlar om att påverks strukturer i samhället men också att möjliggöra för individer att själva göra kloka livsval. Jag kände mig stolt att vara svensk.

Jag själv var med på ett delseminarium och fick chans att beskriva arbetet med psykisk hälsa på Sveriges Kopmmuner och Landsting. Alla planscher om barns uppväxtvillkor gick åt.

På eftermiddagen var jag åhörare på en workshop om sociala investeringar där Lasse Stjernkvist fick berätta om den första svenska SIB:en i Norrköping och deras övriga arbete med sociala investeringar. Även här kändes det tydligt att Sverige ligger långt fram. Lasses beskrivning imponerade på både norrmän och danskar.

Glad över att se att Annie Lööf lyfte psykisk hälsa i sitt sommartal enligt TT: ”Centerledaren presenterar också en satsning på barn- och ungdomspsykiatrin. I höstens budget kommer Centerpartiet att föreslå ett extra tillskott på 300 miljoner kronor per år för att korta köerna och öka tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin. Pengarna ska gå till regioner och landsting som kan erbjuda psykiatrisk vård inom 30 dagar.

– Barns och ungas välmående och deras psykiska hälsa, den förtjänar att tas på större allvar, sa Annie Lööf.”

Med detta får det vara slut på denna dag.

Flera saker samtidigt

gåsnäs aug 2017

Sitter nu i skogen i Östergötland och suger ut det sista av sommaren. Nej invänder någon det kan bli många härliga sensommardagar till. Helt rätt. Livet är fullt av möjligheter framåt. Möjligheter att rätta till det som inte blivit så bra. Pröva nya saker man inte tidigare gjort. Få jobba igen tillsammans med engagerade medarbetare för att göra samhället lite bättre.

Eftersom det är sista dagarna på semestern har hjärnan börjat fara runt. Medan jag plockade blåbär och klippte gräs satt den igång att göra en lista över vad jag tror att vi (Uppdrag Psykisk Hälsa) kommer syssla med i höst. Det blev en lång lista och jag hörde direkt reaktionerna på listan: ”det är alldeles för många saker ni sysslar med” ”den här viktiga frågan saknas”. Så har det varit de senaste åren. Klagomål på att vi gör för mycket, att vi splittrar oss på för många saker, att vi fokuserar för mycket eller för lite på specialistpsykiatrin eller att vi ägnar oss för mycket eller för lite åt förebyggande och tidiga insatser. Det är självklart att det blir så för beroende på vad man själv är engagerad i så får man olika perspektiv.

Jag kommer ändå fortsätta att försöka göra många saker på samma gång. Mycket tack vare att vi är ett så bra gäng i kansliet och framför allt för att vi har så många samarbetspartners runt om i landet i kommuner, landsting, frivilligorganisationer och myndigheter som gör så mycket bra jobb.

Det går att ha många bollar i luften samtidigt men jag inser att vi måste bli mycket bättre på att kommunicera allt vi gör. Ni måste inte veta alla olika delar men ni måste veta vad vi gör inom ert område. Det ska vi jobba på i höst.

Här kommer den preliminära listan för den som är intresserad. Den kommer garanterat att justeras när jag kommer till jobbet på måndag:

Att göra lista i alfabetisk ordning:

  1. Arbete och sysselsättning för personer med allvarliga psykiska sjukdomar. Stor andel av personer med allvarliga psykiska sjukdomar ell psykiska funktionsvariationer står långt från arbetsmarknaden och många saknar meningsfull sysselsättning över huvud taget. Det är ett gigantiskt slöseri med människokraft som skulle kunna bidra i samhället men också en diskriminering som ökar psykisk ohälsa och utanförskap. Vi måste stöta på alla parter om att förändring och insatser krävs. Vi ska också stödja försök och sprida goda exempel (ESF projekt mm)
  2. Asylsökande och nyanlända. Nuvarande flyktingpolitik och asylregler är inhumana, krångliga, oetiska och oekonomiska. Det skapar psykisk ohälsa hop såväl flyktingar som och ökar utslagning och försämrar integration. Vi måste få till en arena för att bidra med konstruktiv, praktisk problemlösning. Vi ska också fortsätta stödja landsting att kunna ge vård och samarbeta med alla frivillig org o myndigheter för att vara proaktiva för att möta ohälsan hos såväl asylsökande som nyanlända liksom människor som i något läge varit utsatta för trauma.
  3. Barn och ungas psykiska hälsa. Samhället måste ta på allvar att många barn och unga upplever psykisk ohälsa oavsett orsak. Vi måste bidra med fakta och en diskussion som visar att det finns en mängd orsaker och därför en mängd förändringar och insatser som måste till. Tillgänglighet till tidiga insatser och kvalificerad vård måste förbättras snabbt och då kommer krävas en helhetssyn som vi måste kunna förklara. Vi behöver tydligt beskriva behovet av en sammanhållen barn och ungdomshälsa liksom vikten av samarbete med ungdomsföreningar och verka för detta.
  4. BUP är överbelastad i stort sett i hela landet. På många kliniker är det allvarlig kris med brist på personal och kompetens som leder till oacceptabelt dålig tillgänglighet. Barn och unga riskerar förlora viktig tid, försämra prognosen och i värsta fall dö pga utebliven eller felaktig vård. Allvarlig kritik riktas mot BUP från såväl allmänhet som vårdgrannar (ofta rättmätig men ibland onyanserad) vilket kan leda till att tilltron till psykiatrin minskar och svårigheterna att behålla och rekrytera personal ökar. Vi måste intensifiera stödinsatserna till BUP. Skynda på ett gemensamt förbättringsarbete och öka medvetenheten hos landstingsledningarna.
  5. Elevhälsan kan nå alla barn. Den är eller har potential att vara den naturliga första kontakten för många barn och unga när de inte mår bra. Resurser och kompetens att möta psykisk ohälsa tidigt måste finnas där liksom kunskap och samarbete med övriga verksamheter som kan ge inseter som sträcker sig utanför elevhälsans ansvar. Vi ska se till att Elevhälsohandboken blir klar i höst. Vi ska göra en förstudie för piloter med elevhälsan som arena för hela första linjen barn och ungas psykiska hälsa.
  6. Nyinsjuknade i psykos eller bipolär sjukdom. Det finns idag en stor kunskapsmängd kring vinsterna med ett bra, tidigt omhändertagande. Det finns oroande tecken på att vården för nyinsjuknade inte håller tillräckligt hög standard och att vi i Sverige har tappat bort en del av de insatser som framgångsrikt prövats. Vi måste stödja landstingen och kommunerna i att återinföra/utveckla/förbättra omhändertagandet av de som insjuknar i psykos och bipolär sjd så att insatserna överensstämmer med aktuell kunskap och riktlinjer.
  7. Personalbrist och kompetensbrist i psykiatri och primärvård. Under de senaste åren har svårigheter att rekrytera specialistsjuksköterskor i psykiatri, psykologer och psykiatriker varit en av de stora flaskhalsarna som påverkar både tillgänglighet och antal vårdplatser samt minskar kontinuiteten i patientmötet. Vi ska fortsätta arbeta med stöd till landstingen att minska behovet av hyrpersonal genom att förbättra arbetsmiljö, avlasta administration, öka intresset för psykiatri som arbetsplats och intresset för relaterade utbildningar.
  8. Primärvårdens uppdrag kring psykisk ohälsa. Stor andel av primärvårdens patienter har psykisk ohälsa med behov av behandling. Stor del av lindrigare psykiatriska tillstånd kan med fördel behandlas i primärvård. För att primärvården ska klara detta behövs resursförstärkning, kompetens och metodutveckling. Vi ska i samarbete med övriga primärvårdssatsningar och genom våra primärvårdspiloter stödja landstingen i utvecklingen av primärvården gällande psykiatriska tillstånd.
  9. Psykiatrisk heldygnsvård. Brist på vårdplatser, bristande innehåll i vården, bemötande och användning av tvång och samverkan med öppenvård och kommun. Kvalitén i heldygnsvården och tillgången på vårdplatser har inte ökat i takt med behov och kunskapsökning. Heldygnsvård behövs när kvalificerade öppenvårdsinsatser inte räcker och måste ha personal med hög kompetens i behandling, omvårdnad och bemötande. Vi måste fortsätta de utvecklingsarbete vi stöttat kring att minska behov av tvång, stöd till användning av kliniska riktlinjer, uppföljning, utvärdering och jämförelse av resultat med hjälp av programområdesarbete, kvalitetsregister och andra uppföljningar.
  10. Rättspsykiatri. Den vård som ges till personer överlämnade till vård av domstol måste hålla högsta kvalitet innehållsmässigt när det gäller behandling av de tillstånd som personerna lider av och samtidigt hålla en acceptabel säkerhetsnivå. En inventering och besök på alla kliniker har gjorts och vi ska nu fortsätta arbetet med att stödja utvecklingen av en gemensam arbete med innehållet i vården.
  11. Samtal och samverkan med patient, brukar, anhörigföreningar liksom stödföreningar och andra intresseföreningar samt direkt med användare av vård och omsorg. Vi ska fortsätta att ha örat mot marken, vara mycket ute och träffa olika människor som kan bidra med tankar kring bättre insatser för psykisk ohälsa. Fortsatt samarbete med NSPH och Hjärnkoll och alla föreningar vi haft kontakt med kring barn och unga och asylsökande/nyanlända.
  12. SIP. Samordning av insatser kring varje enskild individ har fortfarande en stor utvecklingspotential. Föräldrar och nätverk får själva i allt för stor utsträckning samordna de professionellas insatser inom vård och omsorg. Det skapar onödigt lidande och är oekonomiskt. Vi ska fortsätta stödja användningen av SIP, Samordnad individuell plan och vidareutveckla anpassat stöd för olika grupper. Vi ska också bevaka om det behövs mer kompetensutveckling för någon ingående part kommun eller landsting för att kunna ta sitt ansvar för att ge de instser som identifieras vid SIP-mötet. Fortsätta stödja utvärdering av SIP.
  13. Självskadeprojektet som gör ett intensivt utvecklingsarbete ska vi fortsätta stödja och arbetet med att det ska finnas tillgång till en högspecialiserad heldygnsvård för personer med allvarliga självskadetillstånd.
  14. Sjukskrivningar. Sjukskrivningar för psykisk ohälsa liksom sjukskrivningar bland personal som ger insatser för att minska psykisk ohälsa ökar . Det är två argument för fortsatt arbete med att förebygga utmattningstillstånd, depressioner mm genom arbete dels riktat mot kommuner och landsting som arbetsgivare men som vårdgivare. Vi ska fortsätta med de utvecklingsarbete som startat med kollegiala samtalsgrupper, e-hälsa, sociala investeringar SIB kring sjukskrivning liksom vårt stöd till primärvård. Samordna oss med övrigt SKLarbete.
  15. Sociala investeringar. Tankesättet att insatser för människors psykiska hälsa inte är en kostnad utan en investering är fortfarande viktigt att hålla levande. Vi har sedan utvecklat tekniken till att bli arbetssätt för att säkerställa att man verkligen gör tidiga insatser och att i verkligheten följa upp resultaten. Vi ska fortsätta vårt stöd till kommuner och landsting att kunna använda tekniken sociala investeringar för att förbättra sitt resursutnyttjande och minska mänskligt lidande.
  16. Suicidprevention. 1500 människor som dör varje år pga självmord plus ett mycket större antal självmordsförsök eller allvarliga självskadehandlingar är självklart ett prioriterat område. Många olika insatser och samhällsförbättringar behövs. Många aktörer är intensivt arbetande med frågan. Vi ska fortsätta att medverka där vi kan bidra med extra insatser som att erbjuda en arena för länssamordnarna, utbildningsmaterial mm men också i alla andra utvecklingsarbeten ta med detta. Extra fokus kan behövas på insatser till specifika grupper som HBTQ o trans personer.

 

 

 

 

 

 

 

Skamligt lågvärderade

Det är mycket psykiatri i media just nu. Idag i DN en mycket bra artikel av Karin Bojs. Hon konstaterar att det verkar vara mindre skamfyllt att säga att man haft en utmattningsdepression än att ha en psykisk sjukdom som inte kan härledas till en yttre påfrestning. Det är en viktig iakttagelse. Det betyder att vi måste fortsätta kampen mot fördomar och stigmatisering. Jag tror också hon har helt rätt i att det finns en koppling mellan stigma och resurstilldelning. Hon skriver: ”I dag är psykiska sjukdomar i allmänhet och inte minst depression skamligt lågvärderade. En oproportionerligt liten andel av forskningens resurser går till denna typ av sjukdomar, räknat till hur mycket lidande de orsakar och vad de kostar rent samhällsekonomiskt. ”

DN har de senaste dagarna också haft mycket bra beskrivningar av stress och utmattningssyndrom. Både bra film och plansch.
I det sammanhanget måste jag också tipsa er om den tankeväckande filmen Vägen till Väggen som vi har på vår hemsida. Där finns också mer om arbetsliv och psykisk ohälsa.

Mer material om allt möjligt kommer att komma upp på hemsidan framöver. Nu samlar vi allt inför årets slutrapport. Dessutom ska vi under januari mer i detalj planera vad vi ska göra 2017. Så titta in på hemsidan http://www.uppdragpsykiskhälsa.se  då och då.

vagen-till-vaggen

 

Brister i vården av nydebuterad psykos

En debattartikel i DN idag lyfter fram behovet av tidiga insatser vid psykos. Det är helt rätt att psykosvården för förstångsvårdade behöver förbättras igen. Ja jag skriver igen för det är inte som det kan verka i artikeln att Sverige ännu inte fattat detta. Det är faktiskt så att vi i Sverige införde liknande arbetssätt som Danmarks Opus och Norges Tips, att det fanns ett projekt som kallades TOP (tidigt omhändertagande vid psykos) som drevs med deltagande från alla landsting och sjukvårdsregioner. 2007 publicerades ett dokument om Tidigt omhändertagande vid psykos”. De innehållet var inspirerat av internationell forskning men också svensk. Johan Cullberg drev under många år ett projekt som kallades Fallskärmsprojektet för förstagångsvårdade i psykos. Resultaten från den visade på behovet av specialenheter. Artikel i Läkartidningen beskriver. Resultaten 2007. Många av de specialteam eller delar av team med speciell kunskap kring psykosinsjuknande har funnits i Sverige, har varit framgångsrika men ändå lagts ned. Så det är på sätt och vis ännu värre än vad författarna till artikeln skriver. Vi har haft mer välutbyggd psykosvård än vad vi har idag. Samtidigt är det viktigt att säga att det fionns många välfungerande psykosverksamheter. Kanske skulle det vara av värde att vi inventerade och gjorde en nationell karta över hur det ser ut i de olika länen. Tillbaka till artikeln. Det som står i den är rätt, detta behöver uppmärksammas men vi ska inte glömma att vi haft bra saker som inte överlevt.

Den stora utmaningen vi har är att inte drar ner viktig verksamhet när det kommer nya behov. Det finns massor som behöver göras för barn och vuxna med neuropsykiatriska tillstånd, massa att vinna på tidig och bra behandling vis ångest och depression som är stora folksjukdomar men det får inte ske på bekostnad av andra gruppers behov. Skapa nytt och vidmakthålla det som är bra på samma gång kräver nog ofta nya resurser både vad gäller personal, pengar och kunskap.

Var finns de vise männen och var finns tecknen

Hur blir 2017? Ja vi måste bara tro att det blir bättre. Jag kommer just från Radiohuset där jag sänt ”Tankar för dagen” temat var mod och förnuft och en saknad av de vise männen. Ja och så hopp förstås. Alla kan bidra med att hoppas. Jag tror att bara hopp i sig har effekt. Ja, faktiskt. Om vi har en vision, en målbild eller hopp om ett bättre läge så ökar chansen att vi tar oss dit än om vi blir missmodiga och inte ens orkar hoppas. Det finns kraft i hopp som åtföljs av aktiviteter. Ja för det krävs förstås att vi inte bara hoppas att alla andra ska bidra och fixa till det hela utan att hoppet också omfattar oss själva. Att vi tror på vår egen makt att påverka i alla fall något åt rätt håll.

Det är onekligen så att vi har mycket att göra 2017. Psykisk hälsa är fortfarande en av vårt samhälles stora utmaningar. Det räcker inte med att konstatera det och att säga att detta område ska prioriteras. Nu, 2017 måste det ske en stor mängd aktiviteter som visar att alla från socialminister till enskild personal som möter personer med psykisk ohälsa har fattat att vi måste göra bättre.
Rullar in i Uppsala. Byggkranar överallt. Nya hus dyker upp nästan varje vecka. Vi, Uppsala bygger mer än någonsin så det finns hopp om en bättre bostadsmarknad. Det är förstås betydligt lättare att se framsteg i bostadsbyggande än i insatser för psykisk hälsa. De stora lyftkranarna är så konkret hoppingivande där de står och lovar stora lyft. Vi skulle behöva liknande tydliga indikatorer på att det pågår ett lyft kring psykisk ohälsa. Att det tydligt syns att landstingen prioriterar insatser för psykisk ohälsa som utbyggda samtalsmottagningar, ungdomsmottagningar familjecentraler och primärvård med mera som och självklart har psykologer och terapeuter anställda som kan ge evidensbaserat stöd/behandling. Att primärvården bygger ut sina psykosociala team, att det öppnas nya vårdplatser när behoven ökar. Det viktigaste tecknet vore nog att personal tydligt uttrycker att vi vill jobba i psykiatrin eller i första linjen med insatser för psykisk ohälsa och att allt fler söker sig dit.

Önskningarna inför 2017 är många… Jag hoppas så mycket.