Kategoriarkiv: Socialpsykiatri

Vem samordnar samordnare?

Regeringen utsåg i dag en ny samordnare. Cecilia Grefve blir samordnare för den sociala barn och ungdomsvården. Jag förstår verkligen motivet för det är hög tid att vi gemensamt ser hur den sociala barn och ungdomsvården ska stödjas för en positiv utveckling. Just nu är det mycket körigt att arbeta som socialsekreterare med myndighetsutövning inom socialtjänsten. Många slutar och när personalomsättningen är hög, blir det svårt med kontinuitet. Det är ett jobb som kräver erfarenhet, bra handledning och chefskap. Många som är relativt nyutbildade känner att deras kompetens inte räcker. Samtidigt har kraven på socialtjänsten ökat. De har fått allt mer uppdrag, detaljregleringar och ett ökat tryck med fler anmälningar och fler människor som behöver stöd i en utsatt situation som arbetslöshet eller behov av stöd i integreringen.

Det här är svårt att få ihop. Vi på SKL har i början av sommaren startat en kartläggning som vi ska diskutera mer på fredag denna vecka för att få en gemensam problembild. Utifrån den kan vi sedan lista utmaningarna, fundera på vad som kan göras och vem som kan göra vad.

Vi ser fram emot att träffa regeringens samordnare för att höra vad hon tänker göra. Här behövs alla goda krafter och vi vill sammarbeta med alla parter inklusive fack och organisationer som företräder personer som är i kontakt med socialtjänsten. Även företrädare för skola och hälso- och sjukvård behöver fundera över hur de kan bidra till en bättre arbetssituation för landets socialsekreterare. Det för att göra det bättre för barnen.

Jag kan inte låta bli att fundera över att vi börjar bli många samordnare nu på många olika områden. Undrar om det finns någon på regeringskansliet som har ansvar för att samordna alla samordnare och samordnarinitiativ. Inget jag lär få svar på i valtider.

Men det finns mycket hoppfullt

I dag skiner solen igen. Riktigt störtregn igår, snabba kast precis som i livet. I verkligheten är dessutom inte allt svart eller vitt men i debatten framstår det ofta så.

Jag har fått en läsarreaktion på förra inlägget som tycker att jag är glad och ledsen för fel saker. Självklart är jag mest ledsen för att det fortfarande finns så många människor som inte får den behandling, vård och stöd och de livsvilkor de behöver och så väl förtjänar. Att orättvisorna är så stora även i vårt land gör ont varje dag. Samtidigt blir jag glad av många exempel på bra insatser, lyckade resultat och solskenshistorier som jag får ta del av.

Ett av de goda exempel jag skrev om härom dagen Solkraft kom ifatt mig här på semestern också. I Bengt Olaussons bok Margot om Margot Wallström, som jag just läst, skriver han om ett besök hos Margots brorsdotter på just Solkraft. Han önskar att alla personer med olika problem som står en bit från arbetsmarknaden skulle få möjlighet att delta i verksamheter som Solkraft i Skellefteå.

Såg just att det kommit ett nytt meddelandeblad från Socialstyrelsen om fast vårdkontakt. Inom många välfungerande psykiatriska verksamheter är det ju precis så man har redan idag där alla har en case manager, kontaktman eller patientansvarig personal. Däremot är vi nog dåliga på att formulera rutinerna i skrift och se till att de är kända i landstinget. kanske kan psykiatrin vara förebild.

Här är ett citat ur meddelandebladet:”Verksamhetschefen ska säkerställa att patientens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården tillgodoses. Om det är nödvändigt för att tillgodose dessa behov, eller om en patient begär det, ska verksamhetschefen utse en fast vårdkontakt för patienten”.

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18864/2012-10-21.pdf

Det finns hopp men mycket återstår att göra. Alla goda krafter behövs och det är roligt med läsarreaktioner!