Etikettarkiv: Väntetider

Framgång eller nederlag

Idag har Socialstyrelsen presenterat en rapport om vårdgarantin för barn och unga med psykisk ohälsa. I rapporten finns en mängd kritiska synpunkter. Det är bra att de är noga, ligger på och i och med det förhoppningsvis bidrar till ytterligare förbättring.

Jag måste bara få säga att jag personligen tycker att detta är en stor framgång och att jag känner stor respekt för det jobb som BUP gjort. När jag kom till SKL 2007 var köerna till barnpsykiatrin och låga produktionssiffror på BUP ett återkommande bekymmer. Vi gjorde en inventering och hörde att cheferna själva var bekymrade. Man såg att många barn fick vänta så länge så att det innebar att resultaten riskerade att påverkas negativt. Man såg att bemanning och arbetssätt skulle behöva förändras, men visste inte hur man skulle få kraft till detta. Så startade olika utvecklingsarbeten. Vi satte ett mål för jobbet: till 2012 skulle vi komma ner till väntetider på högst 30 dagar.  
Under åren 2006 – 2008 väntade mellan 600 och 800 barn mer än 90 dagar på ett första besök. Därför kändes målen för många som helt orealistiska. Men arbetet startade, många mottagningar såg över sina rutiner, vi började prata om första linjen, verksamheter startades. Vi fick också särskilda pengar kopplade till förstärkt vårdgaranti.

2009 – som var första året med satsningen för ökad tillgänglighet – minskade antalet väntande barn till 23 och år 2010 hade bara 11 barn väntat så länge.

Idag får de flesta barnen komma inom 30 dagar. Vi får till och med rapporter om att det är ett ökande antal familjer som ber att få skjuta lite på besöken, att man blir erbjuden tid för fort. Detta har skett samtidigt som antalet barn som söker BUP ökat kraftigt.

Arbetet har hittills varit mycket framgångsrikt men varit en stor ansträngning för BUP.

I den inventering vi gjorde 2008 var det många barnpsykiatrichefer som uttryckte att de kände oro för att det fanns många barn som skulle behöva komma till BUP men som inte gjorde det på grund av fördomar och skamkänslor samt rädsla för att långa köer. I det perspektivet måste jag tycka att det är ett framsteg att så många fler kommer nu.

Självklart är det ökade trycket på BUP något vi måste ta på största allvar. Vi måste hjälpas åt att se till att alla som kan få hjälp på annat sätt får det. Att BUP får de förstärkningar som behövs och att vi jobbar vidare med metodutveckling.